Med anledning av att SVT börjat visa Studio 60 sedan en tid tillbaka kan jag lika gärna citera mitt eget genmäle från tvbloggen.com med anledning av att den sista och ganska tråkiga andra halvan av säsongen äntligen hade visats:
Gillade serien faktiskt mest hela tiden och det är som Aaron Sorkin själv sagt i en intervju att sådana här serier kräver ett åtagande på mer än en säsong för att fungera. The West Wing första säsong var tydligen heller inte någon höjdare publikmässigt sett.
Den sista halvan av säsongen var ju helt klart [enbart] skriven för att knyta ihop allt efter nedläggningsbudet och arbeta med de historier som fanns. Om en andra säsong funnits hägrande skulle vi nog sett fler historier börja fasas in som kunde ersätta Matt/Harriet med flera.
Men det är ändå lite kul att höra hallåan påa serien som en prisbelönt succéserie på onsdagskvällarna i ettan.
Har precis sett färdigt det senaste avsnittet av The IT Crowd från i fredags där Graham Linehan & Co bestämde sig för att driva gäck med såväl upphovsrättslobbyn som Håkan Roswalls brittiska kollegor. (Just forget I said there was a twist at the end… Ja, se avsnittet så förstår du.)
Så, ikväll är det dags. Eller snarare i natt svensk tid. Det absolut sista av The Sopranos som tv-serie i alla fall. För seriens upphovsman David Chase har kittlat vår fantasi med rykten om en långfilm. Å andra sidan kanske det bara är något man säger, som seriemakare. Kanske tillhör det bara dimridåerna som lagts ut för att hålla oss naivt ovetande om det förestående slutet. För frågan är hur ovillkorligt detta slut blir?
Själv har jag hållit mig från att läsa allt för mycket om det. Jag vill få det serverat till mig genom det medium det var avsett och inte spolierat på något internetforum. Men vi har ändå diskuterat möjliga slut, Henrik och jag, oss emellan. Att gängkriget åter skulle bryta ut mellan New Jersey och New York hade vi väl alla på känn, det är trots allt vad de senaste säsongerna till stor del handlat om, frågan var hur det skulle sluta. Och nu när Tony ligger uppkrupen med ett automatvapen i famnen likt en Tony Montana är jag övertygad om att Tony, Paulie och Silvio (efter en tids tillfrisknande på sjukhus) går oskadda ur massakern som komma skall. Att New York får se en stor tugga bli tagen ur sitt toppskikt medan FBI sopar upp de kvarvarande smulorna. Cassata il destino…
Fast med tanke på säsongens inledande tema, rotade i mystisimen, är det också fullt möjligt att allt utmynnar i ett stort inte. I sådana fall en tomhet representativ för känslan troligtvis en del av oss kommer att bära inom sig.
Ämnet källkritik har troligtvis de flesta stött på någon gång under sin skolgång. Ett numera klassisk exempel i sådan undervisning är skillnaden mellan whitehouse.gov, withehouse.org och whitehouse.com.
MSNBCs ankare Contessa Brewer introduceras i ämnet av Joshua Marshall från Talking Points Memo:
I går läste jag igenom en intervju med Aaron Sorkin och fann följande mycket Hitchcockianska inställning som jag inte kan annat än instämma i:
SORKIN: When you say character development, I don’t know what you mean. I feel like you’re talking about, do I grow their hair longer?
ON WRITING: I guess in terms of how well you have to know them. For instance, when you do a movie or a play, do you have to now those guys inside out to be able to write about them?
SORKIN: There is no inside out. You have to remember that the properties of characters and the properties of people are two entirely different things. You and I both had experiences when we were six years old that are still somehow affecting us now. A character like Bartlet, or Josh, Toby or Sam in The West Wing was never six years old. They were born at the age that they were in the pilot. They were never six years old, unless I am telling a story that involves something that happened to them when they were six. Now they’re six years old. But people who talk about, ”I want to know what this character had for breakfast last week before I can play the scene,” I respect what they’re doing, I don’t understand it. The character didn’t have breakfast a week ago. Characters don’t have breakfast — people do.
Försöker hålla mig ifrån politik så långt det går, eftersom jag anser att politik i allmänhet utgör en samhällsfara. Dock kan jag inte hålla mig ifrån att konstatera att Cecilia Stegö Chilò som kulturminister faktiskt skrapat ihop 11 808 000 kronor åt Radiotjänst i Kiruna då cirka 6 000 svenskar anmält tv-innehav de senaste dagarna.
Två av höstens stora satsningar på NBC, vars stjärna dalat på primetime-himmeln de senaste åren, är Aaron Sorkins Studio 60 on the Sunset Strip och Tina Feys 30 Rock.
Så, ikväll är det dags. Eller snarare i natt svensk tid. Det absolut sista av