februari 13, 2008 – 15:50
Det finns sociologisk forskning som hävdar att nationalkaraktärer egentligen bara existerar i folks huvuden, att de enbart är fördomar förstärkta av selektiv perception. Den viftande och högljudde italienaren validerar vår uppfattning och får representera alla andra italienare som inte passar in i vår bild av den typiske medelhavsbon. Så jag antar att scenen där en fransman häller upp ett glas rödvin direkt efter att ha blivit avsugen också är av det slaget…
(Anders som fortsätter sin exkursion i fransk filmsynd.)
Jag kan inte sluta att fascineras av den marknadsförare som tyckte att ”Seronil” nog skulle vara ett utmärkt varunamn för ett fluoxetin-baserat antideprissivum. Fast det står sig ändå slätt mot listan av bieffekter som bland annat innehåller: ”ökad depression och ångest, i vissa fall ökad risk för ångestattacker”. Inte konstigt att sertralin är 1,4 gånger effektivare…
I CAN READ THIS WITH EASE
Only great minds can read this
This is weird, but interesting!
fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too Cna yuo raed tihs? Olny 55 plepoe out of 100 can. i cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno’t mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt! if you can raed tihs forwrad it
En vestenkalpig unsdernöking någon!?
SVT visade ikväll andra delen av Stephen Frys utmärkta dokumentär Secret Life of the Manic Depressive, första delen visades igår och jag skulle troligtvis ha bloggat den som en rekommendation om jag haft bättre koll på tv-tablåerna.
De flesta som känner mig vet säkert redan att även jag lider av manodepressivitet. Något jag varit öppen med sedan min diagnos, eftersom jag, precis som många andra i min situation, faktiskt är lite stolta (i brist på bättre ord) och har svårt att tänka oss ett liv utan sjukdomen trots dess baksidor. Vi lever för manin, även under medicinering, som hjälper oss klättra Maslows pyramid och gör oss lyckligt lottade då vi slipper genomlida livet som en unipolär depression.
Men även i beskrivningen av Stephens och andras depression känner jag så väl igen mig. Självhatet. Oviljan mot ögonkontakt. Att allt kan verka normalt för omgivningen medan man dör inombords. Hur man ogillar sig själv därför att man känner sig så man känner sig. Personligen hatar jag särskilt den “hisnande” känsla av att man är på väg in i ytterligare en depression, precis som innan bergochdalbanans vagnar tippar över första krönet.
Eftersom jag har en djupt grundad tro på öppenhet i många andra frågor har jag valt det även här. Jag tror definitivt att det är rätt väg att gå. Att kunna tala öppet utan att behöva vara rädd eventuell framtida diskriminering eller missade möjligheter på grund av det. Om min omgivning känner till vad för slags person jag är har de bättre förutsättningar att hantera situationer, vilket hjälper dem och i sin tur hjälper mig. Stephen Frys uttalade ambition med sin dokumentär är just det: hjälpa till att tvätta bort stigma, att det inte finns något att skämmas för.
Om du missade dokumentären eller vill se den igen så finns den upplagd på YouTube i fjorton delar sedan en tid tillbaka.
Askarna som jag får mina kontaktlinser levererade i har kryssrutor för höger respektive vänster öga så att nya linser inte blandas ihop. Någon har verkligen tänkt till vid formgivningen.
Bakom den andra luckan döljer sig…
Läs hela artikeln
Ett exempel som verkar ingå i nästan varenda svenska- och psykologikurs på gymnasiet, som setts mailas runt, nålas upp på anslagstavlor och till och med (enligt uppgift) publicerats i Dagens Nyheter är:
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.
Problemet är att det inte är sant.
Läs hela artikeln