När jag slog på text-tv i morse såg jag att historien om pedofil.se nu letat sig vidare.
Det hela är en förskräcklig historia därför att den så tydligt visar ”att äcklet numera anses vara en giltig politisk grund för aktion”. Samma äckel som leder till ryggdunk och i värsta fall uppmuntran i fall någon skulle säga sig vara beredd att begå våld på grund av någon annans sexuella läggning. Må det så vara homosexualitet eller pedofili, även om handling mot det senare idag verkar uppfattas som mer politiskt korrekt.
Det hela belyser en åtskillnad jag brukar göra mellan det emotionella och det rationella. Båda delarna återfinns hos de flesta människor, men det är när det emotionella får överhanden det börjar bli farligt. Tyvärr har det emotionella blivit det styrande och omintetgjort debatt — rationaliteten dog med debattprogrammens stela tv-dramaturgi. Jag är dock övertygad om att man blir en bättre människa av att kunna skilja dem åt, på samma vis vi förhoppningsvis gick från hetronomitet till autonomitet som barn.
Vad som tycks undgå många är att oavsett vad man anser om det så är pedofili lika lite ett brott som heterosexualitet är det, däremot är övergrepp mot barn lika brottsligt som våldtäkt. Även om vi inte håller med i det som uttrycks, och kanske äcklas av det, så handlar friheten att yttra sin mening inte om god smak.
Oscar Swartz, Åsiktstorpeden och Blogge Blogelito är i alla fall några röster som lyckats behålla sitt förnuft. För det är sannerligen dags att börja oroa sig när journalister verkar bli häpna över att svensk lag skyddar texter under yttrandefrihetsgrundlagen!
Så, är det då dags att avskaffa yttrandefriheten? Förhoppningsvis inte.
(Gissa vilket webbhotell texten låg uppe på först?)