Min favoritförfattare inom non-fiction, Sarah Vowell, gästade igår The Daily Show med anledning av sin nya book The Wordy Shipmates.
Uppdatering: Hittade det här klippet på YouTube från episod 328 av This American Life.
Uppdatering II: Tog bort det inbäddade klippet då Comedy Central/Viacom tvingar mig att använda “embed” istället för “object” taggen så att den här sidan inte validerar. Använd istället den första länken.
På torsdag firas femtioårsjubileet av Простейший Спутник-1 lyckade uppskjutning vilket innebar startskottet för rymdkapplöpningen. En detalj som ofta nämns är att det inte bara gick att lyssna till den lilla silverbollens pip via radio utan att man faktiskt kunde se Sputnik från jorden:
“In being beaten so publicly by what we then regarded as a peasant nation, a nation whose totalitarian government embraced a set of values abhorrent to nearly all Americans, we felt that we were falling behind in our much-vaunted technical know-how and industrial capability,” said NASA head Michael Griffin at the Space 2007 conference in September. “The small metal orb beeping overhead, visible in the clear fall sky to anyone who looked – and nearly everyone did – reminded us of this.”
Vilket helt följer de senaste femtio årens gängse historieskrivning. Att Sputnik var det första steget i en välplanerad strategi för att visa Sovjetunionens överlägsenhet gentemot väst:
Even the shiny, round shape was dictated by the message the scientists wanted to send. Korolev turned down several designs for the satellite, because they were not spherical – the best shape to reflect sunlight and remain visible from the United States.
Men var det verkligen så?
När jag ägnade mig åt lite efterforskningar stötte jag på det här fotot av Peg Entwistle och slogs av hur modernt det verkade – och sexigt. Det skulle faktiskt lika gärna kunna vara en bild på Kirsten Dunst från Vanity Fair. Men nu råkar bilden vara tagen kring 1930 och skådespelerskan på bilden skulle främst bli ihågkommen för att hon tog sitt liv genom att hoppa från Hollywoodland-skylten.
Nu handlar Astorias problem först och främst om Astorias problem. Men ska man se det hela i ett större perspektiv ingår biografnedläggningarna i en ofrånkomlig strukturrationalisering.
Det har konstaterats i studier att antalet giftemål håller på att minska och tillsammans med dem även födelsetalen i västvärlden. Kommer den unga generationen att prioritera familjelivet och föräldrarskapet? Vad innebär detta för vår västerländska civilisations framtid?
Men först och främst: Måste vi oroa oss?
