Jag fick precis ett utskick från EFF Europe med en uppdatering om kampen mot IPRED2, ett direktiv som hotar att göra en stor del av Europas nätanvändare till brottslingar. Den inleddes med en uppräkning av antalet signaturer Copycrime-petitionen fått fördelade per land:
1396 in Germany … 1246 in Spain … 1190 in Sweden … 1081 in UK … 810 in Bulgaria … 724 in Finland … 675 in Netherlands … 350 in Italy … 340 in Austria … 209 in Poland …
Wow. Jag visste att Sverige låg långt framme när det gäller frågor om free software, nätfrihet och relaterade frågor på gräsrotsnivå. Men inte så pass att petitionen skulle få en skev fördelning med tanke på skillnaden i folkmängd mellan Tyskland, Spanien och Sverige. Utslaget på hela befolkningen så skrev 0,0017% av tyskarna och 0,0031% av spanjorerna under uppropet, medan hela 0,013% av svenskarna gjorde detsamma.
Så rent kvasistatistiskt sett är vi helt klart bäst. (Om man inte räknar med Finland då förstås…)
September 18, 2006 – 12:12
Vill bara nämna att jag i helgen gjorde min debut som översättare i ett mer officiellt sammanhang då jag översatte PublicGeoData.orgs öppna brev från engelska till svenska. Anledningen är att jag i höst tänkt engagera mig lite mer, främst inom FSF och FFII, i de frågor jag verkligen brinner för.
Det var också en ren övning, för att testa mig själv, då jag tänkt mig en framtid som översättare på halvtid. Ska börja hora runt på förlagen med manusförslag i vår. Vi får se hur det blir med det.
(Endast ett kongruensfel och missat genetiv-s än så länge.)
Sent skall tidvattnet vända… eller vad det heter. Även om man inte skall ha allt för stora förhoppningar.
Såg precis (via Frimedia.se nyhetsflöde) att FFII rapporterar (många steg blir’e) att Europeiska kommissionen äntligen kommit fram till att EPO, det europeiska patentverket, är både dogmatiskt och bevakar enbart sina egna intressen. Det hela framkommer i dokument som ingår i Kommissionens ”remissprocess” som nu alltså läckt ut.
Detta kan kännas uppfriskande i dagens situation vars upprinnelse beskrivits i boken No Lobbyist As Such.
Det hela började med ett misstag. Som nyinträdd EU-medlem röstade Polen den 17 maj 2004 för förslaget om införandet av mjukvarupatent i Europa – utan att själva veta om det.
Under det följande året kom en intensiv kamp att utkämpas mellan storföretag och deras professionella lobbyister på ena sidan och volontärer samt ett antal små- och medelstora företag, som såg den annalkande faran, på den andra. Polen, det enda europeiska land vars egna patentverk var motståndare till mjukvarupatent, kom också senare att spela en avgörande roll för direktivets slutgiltiga öde.
Läs hela artikeln