Richard Dawkins skriver mycket läsvärt om den ironiska
långfredagsmassakern på Mark Mathis rykte. Särskilt följande nyckelstycke tål att hamras in:
My own view, frequently expressed (for example in the The Selfish Gene and especially in the title chapter of A Devil’s Chaplain) is that there are two reasons why we need to take Darwinian natural selection seriously. Firstly, it is the most important element in the explanation for our own existence and that of all life. Secondly, natural selection is a good object lesson in how NOT to organize a society. As I have often said before, as a scientist I am a passionate Darwinian. But as a citizen and a human being, I want to construct a society which is about as un-Darwinian as we can make it. I approve of looking after the poor (very un-Darwinian). I approve of universal medical care (very un-Darwinian). It is one of the classic philosophical fallacies to derive an ‘ought’ from an ‘is’.
Lärde mig i dag att vi i Sverige har en groddjursart som heter ätlig groda (Rana esculenta). Men något smakprov lär vi inte kunna frambringa då den är fridlyst. Intressant rörande myten om att kyssa grodor är att vårtorna på grodors hud (vilka exempelvis paddor har ännu fler av) är ansamlingar av giftkörtlar som orsakar besvär och svullnader vid kontakt med slemhinnor, exempelvis läpparna.
Vykort från omkring 1900.
februari 28, 2007 – 23:18
När astrofysikern Neil deGrasse Tyson gästade The Daily Show förklarade han att astrofysiker är enkla människor som håller sig med ett enkelt vokabulär eftersom universum är tillräckligt komplicerat som det är: Ett hål som är svart? Svarta hål! Fläckar på solen? Solfläckar!
Jag antar att vi även kan lägga biologer till den gruppen:
(Ytterligare ett exempel från min lärobok i biologi.)
Min lärobok i biologi är åtminstone rak på sak och pungslår inte om fakta.
(Det mörka området i nedre högra hörnet är inte ett finger, utan skuggan kameraobjektivet kastar då man försöker använda den inbyggda blixten i macroläge.)
När jag anförde idén att man i princip kan reducera våra liv, från kemisk uppbyggnad till samhälle och beteende, till en funktion av stimuli-respons, fick jag svaret: ”Är vi verkligen så tråkiga?”.
Men saken är den, att jag betraktar världen från det helt motsatta hållet. Är det ändå inte fantastiskt att vi inte alls är tråkiga, trots allt?
Är då inte det lilla barnets leende fantastiskt? Där vissa säger sig se ett Gudsbevis, ser jag själv enbart naturens enkla skönhet (och Stewie Griffin har lovat att sparka dig i skrevet magen om du använder argumentet för att bevisa Guds existens).
Är det då inte fantastiskt att vi överhuvud taget vet om att vi tänker? När vi delar 32% av våra gener med en tall?
Och betänk att vi har 72% gemensamt med en vattenpöl! Förvisso kan somliga dagar flyta ut, men vi känner väl oss ändå mer rigida än en vattensäng?
Om detta gör oss tråkiga. Ja, då har vi funnit den tungusiska skönheten.
september 30, 2006 – 14:38
På min nya favoritblogg Language Log (som världens mest underhållande lingvist professor Pullum brukar bidra till) har det under de två senaste månaderna skrivits en del om Louann Brizendines nya bok The Female Brain. Eller snarare vederläggandet av dess påståenden, främst ur ett språkvetenskapligt perspektiv:
Finns fler länkar till andra inlägg om ämnet i artiklarna ovan, det är bara att klicka på…