För att enkelt kunna ladda ner video från YouTube, dra bookmarkleten nedan till verktygsraden. Du kan därefter klicka på den närhelst du besöker en YouTube video URL för att ladda ner FLV-filen som finns inbäddad på sidan.
Det här har gjorts möjligt av ctrl-c.org YouTube API. Pillade ihop bookmarkleten då Adobes 32 bitars Flash-plugin inte alltid funkar så bra i 64 bitars miljö, nu kan jag enkelt se filmerna i min vanliga spelare istället.
Behöver du en present men vet inte vad du ska köpa? Eller du hittar bara inte den där presenten med det där lilla extra som säger hur mycket mottagaren betyder för dig? Då kan Steve McDermotts nya bok How to Be a Complete and Utter Failure in Life, Work & Everything: 44 1/2 Steps to Lasting Underachievement vara den perfekta gåvan.
Noterade precis att Robyn är en av gästerna i nästa Never Mind the Buzzcocks, som sänds den 17 januari på BBC 2, tillsammans med Christopher Biggins och Ben Miller. Vem den fjärde gästen är, och Simon Amstells troliga personliga piss-party för kvällen, framgår dock inte.
Uppdatering: del 1, del 2 och del 3. (Tyvärr ett ganska tråkigt avsnitt.)
Det här är en fruktansvärt hemsk bekännelse: Fram till 1999 hade jag ingen musiksmak.
Nope. None. Nil. Zilch. נול.
Men så inträffade någon som för alltid skulle förändra vår västerländska kultur: Napster-revolutionen. ”Eh?! Vad?”, tänker du kanske nu, antingen för att du är för ung för att minnas vad en ”napster” var eller för att du helt enkelt inte kan förstå hur ett havererat och bortglömt fildelningsnätverk skulle kunna ha påverkat oss. Men det Napster innebar var att vem som helst för första gången i stor skala hade tillgång till en (för tiden) enorm musikkatalog. Visst var arkitekturen bristfällig och kvalitén var inte alltid tillfredsställande, vilket bara var något man hade överseende med tack vara den blotta glädjen i att upptäcka och lyssna till artister man tidigare bara hade hört talas om. Åren kring tusenårsskiftet var då jag äntligen skaffade mig en egen musiksmak.
Därefter försökte jag samla på mig musik bäst jag kunde i en liten cd-samling (som rippades till mp3:or så snart jag började använda iTunes som gjorde det roligt att navigera sin musik) och en något större mp3-samling. Problemet var dock bara att hitta nya artister som passade min musiksmak. Ett problem som äntligen fick sin slutgiltiga lösning den 8 april, 2006. Jag hade hittat hem. Jag hade hittat last.fm.
Tio artister och grupper jag upptäckt sedan dess tack vare last.fm i ingen särskild ordning:
Paris Combo och Rilo Kiley gör mig bara glad. Rilo Kileys senast album Under the Blacklight som jag till en början inte gillade, jämfört med deras tidigare produktion, har verkligen växt i mina öron under hösten.
Robots in Disguise (som brukar ha Noel Fielding som basist under liveframträdanden) har släppt två album av vilka jag rekommenderar det första självbetitlade Robots in Disguise. Helrätt elektropunk.
Róisín Murphy (ena halvan av Moloko) är ett wildcard. Hennes senaste platta Overpowered är som ett smörgåsbord av både samtida och mer retroflirtande dance och elektropop; ”Movie Star” låter faktiskt som ett spår från någon av Goldfrapps Black Cherry eller Supernature plattor. Annars är ”Overpowered” och ”Tell Everybody” (vars intro verkar vara inspirerat av introsegmentet i Never Mind the Buzzcocks) för närvarande mina favoritspår.
Har inget klyftigt att säga idag. Ville bara länka till Veerles blogg och serien om modern formgivning för hemmet.
Philipp Lenssen har sedan början av veckan sitt experiment Mutating Pictures i full gång. Utgångspunkten är 1000 slumpvis genererade symmetriska figurer som får fler eller färre avkommor beroende på hur experimentets besökare graderar dem. För varje generation muterar figurerna genom att polygonernas parametrar ändras en aning. Med andra ord en slags evolutionell HOT or NOT.
Här är ett par före och efter exempel:
Hittade precis Roliga Skyltar, en blogg helt i min smak. Andra länkar i samma genre som jag kan rekommendera är Passive Aggressive Notes och Hanzi Smatter.