I dag väcktes jag av en intensiv påringning på dörren. Yrvaken öppnade jag ytterdörren i enbart morgonrocken där jag genast möttes av uppmaningen att ta på mig ordentliga kläder och komma ner på gården och plocka upp fimpar och ölburkar. Jag blev nu plötsligt osäker på om jag var mer eller mindre vaken än vad jag hade varit för en minut sedan. Situationen kändes mer surrealistisk än den morgon då jag vaknat naken uppe på en hög skor i hallen efter att ha svimmat av vaskulär synkope och tänkt stilla för mig själv ”jaha, det är alltså så här de kommer hitta mig död.”
”Du hade fest igår!”, påpekade kvinnan.
”Jag har inte haft någon fest”, försökte jag försvara intrånget på min sömn med, ”mina grannar hade det”, fortsatte jag, ”varför tror du att jag sover fram till nu?” Varpå jag insåg att det jag precis sagt knappast skulle hjälpa mig och inte lät vettigt i andra öron än just det paret som hållits vakna av festande grannar.
”Jo, du hade fest i går”, insisterade kvinnan som tydligt byggt upp sin ilska för att kunna ladda ur den vid just det här tillfället. Medan jag nästan lite triumferande talade om att ”jag minsann inte har några vänner… i alla fall inga som kommer och hälsar på.”
Efter att jag Papphammar-aktigt lyckats vira in mig i gardinerna, i ett tappert försökt att ta ut mig på balkongen för att bevisa min oskuld, blev kvinnans manliga följeslagare plötsligt mycket osäker och insåg att de mycket riktigt ringt på fel lägenhetsdörr. Balkongdörren satt inte där dom förväntat sig den.
Mannen bad gång på gång om ursäkt för misstaget medan kvinnan redan var framme vid nästa lägenhetsdörr och jag bara njöt av den utskällning som min granne, den präktiga Securitas-vakten, nu fick sig till skänks.
Detta inlägg är publicerat i Allmänt och taggat Vedermödor. Bokmärk
permalink. eller lämna en trackback:
Trackback URL.
Befestning
I dag väcktes jag av en intensiv påringning på dörren. Yrvaken öppnade jag ytterdörren i enbart morgonrocken där jag genast möttes av uppmaningen att ta på mig ordentliga kläder och komma ner på gården och plocka upp fimpar och ölburkar. Jag blev nu plötsligt osäker på om jag var mer eller mindre vaken än vad jag hade varit för en minut sedan. Situationen kändes mer surrealistisk än den morgon då jag vaknat naken uppe på en hög skor i hallen efter att ha svimmat av vaskulär synkope och tänkt stilla för mig själv ”jaha, det är alltså så här de kommer hitta mig död.”
”Du hade fest igår!”, påpekade kvinnan.
”Jag har inte haft någon fest”, försökte jag försvara intrånget på min sömn med, ”mina grannar hade det”, fortsatte jag, ”varför tror du att jag sover fram till nu?” Varpå jag insåg att det jag precis sagt knappast skulle hjälpa mig och inte lät vettigt i andra öron än just det paret som hållits vakna av festande grannar.
”Jo, du hade fest i går”, insisterade kvinnan som tydligt byggt upp sin ilska för att kunna ladda ur den vid just det här tillfället. Medan jag nästan lite triumferande talade om att ”jag minsann inte har några vänner… i alla fall inga som kommer och hälsar på.”
Efter att jag Papphammar-aktigt lyckats vira in mig i gardinerna, i ett tappert försökt att ta ut mig på balkongen för att bevisa min oskuld, blev kvinnans manliga följeslagare plötsligt mycket osäker och insåg att de mycket riktigt ringt på fel lägenhetsdörr. Balkongdörren satt inte där dom förväntat sig den.
Mannen bad gång på gång om ursäkt för misstaget medan kvinnan redan var framme vid nästa lägenhetsdörr och jag bara njöt av den utskällning som min granne, den präktiga Securitas-vakten, nu fick sig till skänks.