
Vykort från omkring 1900.

Behöver du en present men vet inte vad du ska köpa? Eller du hittar bara inte den där presenten med det där lilla extra som säger hur mycket mottagaren betyder för dig? Då kan Steve McDermotts nya bok How to Be a Complete and Utter Failure in Life, Work & Everything: 44 1/2 Steps to Lasting Underachievement vara den perfekta gåvan.
Till felhörningar av sångtexter kan jag i dag lägga Barry Manilows Daybreak eller ”date rape” som jag först uppfattade det som. Det var när jag kom till raden där vi ska låta det skina som jag blev medveten om att något var på tok. Hyfsat cynisk text annars.
But it’s date rape, if you wanna believe
It can be date rape, ain’t no time to grieve
Said it’s date rape if you’ll only believe
And let it shine, shine, shine
All around the world
SPOKEN: Play it, girl
Jag kan inte sluta att fascineras av den marknadsförare som tyckte att ”Seronil” nog skulle vara ett utmärkt varunamn för ett fluoxetin-baserat antideprissivum. Fast det står sig ändå slätt mot listan av bieffekter som bland annat innehåller: ”ökad depression och ångest, i vissa fall ökad risk för ångestattacker”. Inte konstigt att sertralin är 1,4 gånger effektivare…
Noterade precis att Robyn är en av gästerna i nästa Never Mind the Buzzcocks, som sänds den 17 januari på BBC 2, tillsammans med Christopher Biggins och Ben Miller. Vem den fjärde gästen är, och Simon Amstells troliga personliga piss-party för kvällen, framgår dock inte.
Uppdatering: del 1, del 2 och del 3. (Tyvärr ett ganska tråkigt avsnitt.)
Om folk beskriver sig själva som ”levnadsglada” i kontaktannonser betyder det då att normen är ”suicidal”?