Han visste att dörren var långsam. Ändå hann han få existentiell ångest under den halvannan sekund det tog för de automatiska dörrarna att reagera. Hjälp. Bekräfta mig. Skrek han inombords. Värst var det när tankarna vandrade iväg. Han blev veckovill. I dag var det söndag. Dörrarna öppnades inte alls.
Håll dock inte andan i väntan på utgivningsdatum, vi har redan ”jobbat” med boken i ett par år.
Lämna en kommentar