Dahnielson

På torsdag firas femtioårsjubileet av Простейший Спутник-1 lyckade uppskjutning vilket innebar startskottet för rymdkapplöpningen. En detalj som ofta nämns är att det inte bara gick att lyssna till den lilla silverbollens pip via radio utan att man faktiskt kunde se Sputnik från jorden:

“In being beaten so publicly by what we then regarded as a peasant nation, a nation whose totalitarian government embraced a set of values abhorrent to nearly all Americans, we felt that we were falling behind in our much-vaunted technical know-how and industrial capability,” said NASA head Michael Griffin at the Space 2007 conference in September. “The small metal orb beeping overhead, visible in the clear fall sky to anyone who looked – and nearly everyone did – reminded us of this.”

Vilket helt följer de senaste femtio årens gängse historieskrivning. Att Sputnik var det första steget i en välplanerad strategi för att visa Sovjetunionens överlägsenhet gentemot väst:

Even the shiny, round shape was dictated by the message the scientists wanted to send. Korolev turned down several designs for the satellite, because they were not spherical – the best shape to reflect sunlight and remain visible from the United States.

Men var det verkligen så?

I en intervju med AP berättar Boris Chertok att det man såg inte alls var själva satelliten:

And that winking light that crowds around the globe gathered to watch in the night sky? Not Sputnik at all, as it turns out, but just the second stage of its booster rocket, according to Boris Chertok, one of the founders of the Soviet space program.

Så varför insisterade Korolev på att använda sfären som form och inte konen som också föreslagits? Och varför polera den näst intill spegelblank?

“The Earth is a sphere, and its first satellite also must have a spherical shape,” Chertok, a longtime deputy of Korolyov, recalled him saying.

Sputnik’s surface was polished to perfection to better deflect the sun’s rays and avoid overheating.

Enligt Chertok hade alltså varken formen eller dess yta något att göra med möjligheten att se Sputnik med blotta ögat som propaganda. I själva verket var varken Kreml eller militärledningen, Sputniks bärraket R-7 var trots allt en kärnvapenmissil, särskilt intresserade av ett rymdprogram och såg ingen större poäng i att placera en konstgjord måne i omloppsbana kring jorden.

Faktum är att Pravda endast nämde uppskjutningen förbigående i en kort notis. Det var först två dagar senare, efter omvärldens överväldigade reaktioner, man insåg vidden av det inträffade och rymdens begynnande erövring fick sin första fetstilta rubrik. Den gängse historieskrivningen kunde nu inledas.

Jag har tidigare även skrivit om ett ofta förbisett datum i mänsklighetens utforskande av rymden.