Dahnielson

I min tonår hade jag för vana att göra räder mot antikvariat när helst tillfälle gavs. Främst var det böcker rörande film och filmproduktion som jag var ute efter men även en del fotoböcker och annat inspirerande material slank med. När jag nyligen lade mig på sängen för att lyssna till musik så var det en sådan bok jag av slump plockade ut ur hyllan, då den råkat bli inskjuten allt för djup. Det jag nu hade framför mig gav mig åter rysningar, en nostalgisk upplevelse kring en tid som jag själv aldrig upplevt, och skulle nog kunna sorteras som både inspirationskälla och lärobok.

Boken i min hand var Hon, Kameran och Jag (1955) med undertiteln ”Hur man fotograferar flickor” av K.G. Kristoffersson från Nordisk Rotogravyr. En utmärkt lektion i svartvit porträttfotografering med mängder av exempel från Kristofferssons produktion. Boken lämnar ändå ett lustigt intryck hos mig av att sådana kvinnor som bebor dess sidor inte längre görs. Så som en bedårande fotogenique Margit Carlquist. Naturligtvis är det en chimär, en kombination av ljuset, filmens emulsion, tidens mode och motivets egen smak.

Men om man skrapar bort femtiotalets kvarlämnade fernissa så döljer sig därunder ändå något tidlöst och naturligt vackert jag sällan upplever i dag. Något som kryper fram i de alldagliga mindre poserade bilderna, som i porträttet av Doreen Denning här ovanför.

Doreen kanske inte tillhör våra mest kända namn, åtminstone inte utanför filmbranschen. Efter att ha gått Dramatens elevskola medverkade hon som skådespelerska i klassiska svenska filmer som Gula divisionen (1954) och Rymdinvasion i Lappland (1959). Efter att ha sadlat om till producent kom hon sedermera att bland annat jobba som dubbningsregissör med ansvar för ett stort antal Disney-filmer. Doreen gick bort tidigare i år, hon blev 78 år.