Det är lustigt, jag hade fram tills nyligen utgått från att Ann Coulters sexualitet var en så kallad ”öppen hemlighet”. Inget att ligga sömnlös över eller bryr sig särskilt mycket om. Hyckleri har alltid funnits i politikens närmaste kretsar, möjligtvis är det bara den allmänna perceptionen som blivit starkare på senare tid.
Å andra sidan blev jag för ett par dagar sedan överraskad av att den romantiska delen av Idgie och Ruths förhållande från boken (som jag inte läst) helt utelämnats i filmen (som jag inte sett på över ett årtionde) Stekta gröna tomater (1991). En relation jag alltid har mints som uppenbar.
I min tonår hade jag för vana att göra räder mot antikvariat när helst tillfälle gavs. Främst var det böcker rörande film och filmproduktion som jag var ute efter men även en del fotoböcker och annat inspirerande material slank med. När jag nyligen lade mig på sängen för att lyssna till musik så var det en sådan bok jag av slump plockade ut ur hyllan, då den råkat bli inskjuten allt för djup. Det jag nu hade framför mig gav mig åter rysningar, en nostalgisk upplevelse kring en tid som jag själv aldrig upplevt, och skulle nog kunna sorteras som både inspirationskälla och lärobok.
Boken i min hand var Hon, Kameran och Jag (1955) med undertiteln ”Hur man fotograferar flickor” av K.G. Kristoffersson från Nordisk Rotogravyr. En utmärkt lektion i svartvit porträttfotografering med mängder av exempel från Kristofferssons produktion. Boken lämnar ändå ett lustigt intryck hos mig av att sådana kvinnor som bebor dess sidor inte längre görs. Så som en bedårande fotogenique Margit Carlquist. Naturligtvis är det en chimär, en kombination av ljuset, filmens emulsion, tidens mode och motivets egen smak.
Men om man skrapar bort femtiotalets kvarlämnade fernissa så döljer sig därunder ändå något tidlöst och naturligt vackert jag sällan upplever i dag. Något som kryper fram i de alldagliga mindre poserade bilderna, som i porträttet av Doreen Denning här ovanför.
Doreen kanske inte tillhör våra mest kända namn, åtminstone inte utanför filmbranschen. Efter att ha gått Dramatens elevskola medverkade hon som skådespelerska i klassiska svenska filmer som Gula divisionen (1954) och Rymdinvasion i Lappland (1959). Efter att ha sadlat om till producent kom hon sedermera att bland annat jobba som dubbningsregissör med ansvar för ett stort antal Disney-filmer. Doreen gick bort tidigare i år, hon blev 78 år.
Det är kanske dags att påpeka, med anledning av mina tidigare hårda men rättvisa ord, att Surftown bättrat sig betydligt den senaste tiden. Från att legat nere totalt i mer än två dagar i augusti (då jag på allvar började mäta) blev nertiden under september bara över två timmar och ligger för den här månaden just nu på en timme. Dessutom verkade trafikanstormningen förra helgen ha hanterats utan några större problem, något som skulle ha varit otänkbart för ett par månader sedan. Även om det finns ljus i tunneln så byter jag till PRQ i februari när mitt avtal med Surftown löper ut.
SVT Text är tack vare sina begränsningar en guldgruva för dubbeltydiga rubriker. Exempelvis följande lilla juvel synlig på förstasidan i skrivande stund.
Fem medvetslösa hittade gasförgiftade
Min första reaktion var förvirring över möjligheterna för en sökpatrull som blivit medvetslösa att kunna hitta någonting över huvud taget. Kanske öppnade drömvärlden en annan dimension och gav dem fjärrseende?
Sedan insåg jag att vad som troligtvis åsyftades var fem gasförgiftade funna medvetslösa. Hur svårt kan det vara att skriva rubriker? Mitt förslag är till och med kortare. Tsk. Tsk.
Slogan: ”Det bästa i alla möjliga världar!”
Svenne-varianten av ”Abduls Kött & Video”?
