Jag vet att jag ska försöka sluta tramsa. Men jag kunde inte låta bli att sänka mig till Jay Leno nivå när jag såg notisen i svenskan att svankvinnan slagit till igen.

(Juxtaposition skulle nog en litteraturkritiker försöka karakterisera det här inlägget som.)
Den senaste tiden har det blivit lite väl mycket trams här. På annat håll har jag däremot grävt fram och publicerat ”Jazz Notes”, en gammal text som blivit liggande i ett par år.

Fann bilden bland mina gamla favoriter på Flickr. Är det någon mer än jag som hör Mike Posts vulgära 80-tals intro?
När jag ägnade mig åt lite efterforskningar stötte jag på det här fotot av Peg Entwistle och slogs av hur modernt det verkade – och sexigt. Det skulle faktiskt lika gärna kunna vara en bild på Kirsten Dunst från Vanity Fair. Men nu råkar bilden vara tagen kring 1930 och skådespelerskan på bilden skulle främst bli ihågkommen för att hon tog sitt liv genom att hoppa från Hollywoodland-skylten.
Appråpå GTD och flödesschema så kläs mitt skrivbord av Anabubulas skrivbordsunderlägg sedan en tid tillbaka.

Mycket praktiskt och dessutom snyggt, på gränsen till gulligt.

Vanligtvis uppges att greve Pavel Alexandrovich Stroganov är den som fått ge namn åt maträtten och det är fullt möjligt att grevens franska kockar tillagat den på 1700-talet. Men basen är trots allt urrysk, smetana, den syrliga grädden som är vanlig i östeuropeisk matlagning.
Anrättningens anor sträcker sig troligtvis ända tillbaka till medeltiden, även om rätten och de varianter som vi känner till idag snarare är senkomna släktingar. Från 1861 återfinns i en klassisk rysk kokbok ett recept på Stroganoff med biff, senap, buljong och en aning syrlig grädde. Ett halvsekel senare introduceras även lök och tomatpuré i recept på anrättningen.
Korv Stroganoff är däremot en lokal variant som mig veterligen endast återfinns i Sverige och Norge.
Läs hela artikeln