Den tungusiska skönheten

När jag anförde idén att man i princip kan reducera våra liv, från kemisk uppbyggnad till samhälle och beteende, till en funktion av stimuli-respons, fick jag svaret: ”Är vi verkligen så tråkiga?”.

Men saken är den, att jag betraktar världen från det helt motsatta hållet. Är det ändå inte fantastiskt att vi inte alls är tråkiga, trots allt?

Är då inte det lilla barnets leende fantastiskt? Där vissa säger sig se ett Gudsbevis, ser jag själv enbart naturens enkla skönhet (och Stewie Griffin har lovat att sparka dig i skrevet magen om du använder argumentet för att bevisa Guds existens).

Är det då inte fantastiskt att vi överhuvud taget vet om att vi tänker? När vi delar 32% av våra gener med en tall?

Och betänk att vi har 72% gemensamt med en vattenpöl! Förvisso kan somliga dagar flyta ut, men vi känner väl oss ändå mer rigida än en vattensäng?

Om detta gör oss tråkiga. Ja, då har vi funnit den tungusiska skönheten.

Detta inlägg är publicerat i Besserwisser och taggat , , . Bokmärk permalänken. Både kommentarer och trackbackar är avstängda.