Dahnielson

När jag bläddrade förbi Agenda på SVT1 igår kväll, hörde jag Karin Hübinette påa ett inslag med en beskrivning av de allt fler privatpersoner som publicerar innehåll på internet, bloggare och användare av YouTube.

”Internet har ändrat skepnad. Det är inte längre främst en envägskommunikation.”

Konstaterandet att internet inte är enkelriktat är det inget fel på. Frågan är, har internet någonsin varit enkelriktat? Inte vad jag kan komma på. Inte ens 1969/70 och då skulle det ändå dröja innan ARPANET blivit tonåring, flyttat hemifrån och börjat kalla sig för Internet.

Även om jag gärna vill tro att åsyftningen var den att internet möjliggjort effektiv tvåvägs-kommunikation där det tidigare enbart funnits hårt kontrollerad enkelriktning, eller att folk nu plötsligt ”upptäckt” att de kan göra sig hörda. Men formuleringen är ändå symptomatiskt för gammelmedias syn på omvärlden där envägskommunikationen är normen, read-only som Lawrence Lessig brukar benämna den, i motsats till read/write-samhället. Och gissa vad, internet är just ett sådant samhälle. En värld av ändar.

Tyvärr så kom inslaget som påades att handla om konspirationsteori-filmen ”Loose Change”, som ingår i det så kallade ”9/11 truth movement”, en film som TV4 Dokumentär tidigare valt att visa på femårsdagen av 11 september. En film som det är svårt att säga något snällt om ens i predikatlogisk notation. Eller kanske just därför.