Dahnielson

Widescreen 16:9

Framtidens tv-format heter Widescreen 16:9 och är här för att stanna antingen man gillar det eller ej. Naturligtvis kommer alla inte omedelbar att slänga ut sin gamla tv och springa och köpa en ny. Precis som för färg TVn to det ett tag innan alla byt. Men om man köper en ny tv i dag, väljer de flesta att köpa en 16:9.

Men det stora problemet är att även om alla som köper ny tv väljer en 16:9 tv, så kommer 4:3 apparaterna att vara i majoritet många år framöver. Detta har skapat ett behov av att göra program som både kan visas i 16:9 och 4:3 tills dess att de flesta äger en 16:9 apparat. BBC och EBU föreslagit en policy att all produktion skall göras i 16:9 men att man skall skydda 14:9 området. Med andra ord ska all betydande handling koncentreras inom 14:9 området i bilden. Detta med tanke på att det inspelade materialer blir någorlunda framtidsäkert, inspelat i 16:9 gör att det även går att visa då alla har 16:9 apparater. Men med handlingen koncentrerad på sådan sätt att man kan visa det i vanliga 4:3 apparater utan att behöva maska av allt för mycket.

Vilket är mycket viktigt när det gäller digitalsänd television som använder MPEG kodning, så som den europeiska marksända televisionen i t.ex Sverige och Storbrittanien. I det digitala tv-systemet kan man sända ut både 4:3 och 16:9. Då man sänder ut i 16:9 talar en signal om för set-top boxens MPEG dekoder att signalen är i 16:9. Dekodern visar sedan 16:9 bilden olika beroende på vad för tv-apparat man har kopplat till set-top boxen. Om apparaten en 16:9 apparat visas hela bilden. Men om apparaten är 4:3 kommer dekodern att antingen zooma in bilden för att fylla upp hela rutan, visa hela 16:9 bilden men med stora svarta fält upptill och nedtill eller bara visa 14:9 området av bilden med något mindre svarta fält upp och nertill allt beroende på hur tittaren själv har ställt in sin set-top box.

14:9 är en kompromiss fram till dess att de flesta har skaffat sig en 16:9 tv-apparat. Kompromissens avsikt är att göra alla tittare nöjda, alla som redan har widescreen apparater och de som har kvar sina gamla vanliga.

Detta göra att man vanligtvis färdigställer två masterband av produktionen. En analog eller digital betamaster i vanlig 4:3 (men med 14:9 området inspelat) och en digital betamaster med äkta 16:9 widescreen. 4:3 mastern använder man för utsändning i dagens analoga tv-system och för kopiering till VHS- kassetter. 16:9 mastern använder man för utsändning i digitaltv och för kopiering till DVD. Naturligtvis kan mastrarna göras i andra format men både analog och digital beta har blivit masterstandard för video.

Med äkta 16:9 menar man att videokameran använder en större yta av CCD-chipet än då den spelar in i 4:3. Kameror som använder sig av DV standarden, som DVCAM och DVCPRO kan INTE spela in äkta widescreen, då de använder en mindre del av sitt CCD-chip än normalt. Detta gör att du får mindre vertikal upplösning i 16:9 än 4:3. En kamera som klarar äkta 16:9 använder den mellersta delen av CCD-chipet då den spelar in i vanligt 4:3 läge. Och då man växlar över till att spela in i 16:9 läge använder kameran även de delar av chipet som inte användes i 4:3 läget. Detta gör att du får högre horisontell upplösning i 16:9 men med samma vertikala upplösning som i 4:3 Både de digitala formaten DigiBeta och Betacam SX har kameror som klarar av att spela in äkta i 16:9.