Ur arkivet: Digital Cinematography

Svartnivå och exponering

En av skillnaderna mellan att exponera för video och att exponera för film, är att negativfilm har större detaljrikedom i de ljusa partierna medan video likt reversalfilm har mer detaljer i de mörkare partierna. Det vill säga att underexponerade detaljer syns bättre på video än film. Detta kan man undvika genom att sänka svartnivån i kameran. Då svartnivån sänks får de mörka partierna i bilden ännu mer svärta och detaljer i skuggor börjar försvinna. Överexponerade områden blir lätt helt vita och platta på video, medan man på film fortfarande kan urskilja detaljer. Detta innebär att man skall undvika att överexponera områden i videobilden allt för mycket. I stycket om gamma följer en tekniskt förklaring till detta.

Gamma

Gamman som man talar om i videosammanhang är punkt gamma. Med punkt gamma beskriver man exponeringsförhållandet mellan en punkt i scenen framför kameran och samma punkt i den inspelade bilden. Den normala gamman för video är 0.45. Gamma kan enklast förklaras om du kopplar en vågformsmonitor till kameran och ställer upp en testtavla i form av en gråskala i nio steg (chip chart) framför kameran. Exponera tavlan så att det helt vita fältet hamnar vid 100 på vågformsmonitorns skala.

Med gamma 0.45 så kommer det mellersta grå fältet på testtavlan att hamna vid 55, och de övriga grå fälten kommer att spridas jämnt. De testtavlor med gråskalor avsedda för video är konstruerade så att fälten fördelas jämnt vid gamma 0,45.

Om du sänker gammat till 0.35 så kommer det mellersta fältet att klättra uppåt, de ljusare fältens spridning kommer att pressas ihop och de mörkare fälten i gråskalan kommer att hamna glesare.

Det omvända gäller då du höjer gammat till 0.55. Det mellersta fältet klättrar nedåt, de ljusare fälten blir glesare och de mörka fälten pressas ihop och hamnar tätare tillsammans.

Vad säger då det oss? Jo, att det föremål som i normala fall (gamma 0.45) skulle avbildas som mellangrått avbildas ljusare om vi sänker gammat och mörkare om vi höjer gammat. Samt att kontrasten i den ljusare delen av gråskalan höjs och kontrasten i den mörkare delen sänks när man höjer gammat. Det omvända gäller då man sänker gammat. Anledningen till att endast den mellersta delen av gråskalan påverkas mest av höjning eller sänkning. Och att påverkan avtar i de mörkare och ljusare partierna, det helt svarta och helt vita fältet påverkas inte alls. Är att vad vi ändrar är gamman för den mellersta delen av överföringskurvan. Det är den delen man menar med gamma i videosammanhang. Gammat för de svarta och vita delarna av gråskalan styr man med bländaren och svartnivån.

Vad är en överföringskurva? En överföringskurva är den kurva som ritas i ett diagram som visar hur en kontinuerlig gråskalas ljushet i verkligheten avbildas av videokameran eller filmnegativet. Gråskalans ljushet avläses på X axeln och den avbildade ljusheten avläses på Y axeln. Överföringskurvan kallas vanligtvis för D log E kurva eller kort och gott H&D kurva.

Sätt en kontiuerlig gråskala framför kameran och studera resultatet i vågformsmonitorn med gamma på 0.45, normal svartnivå och exponeringen så att det vita hamnar på 100. Vad du ser i vågformsmonitorn är en rät kurva. Detta är den normala H&D kurvan för videokameran. Jämför den med en typisk H&D kurva för en negativfilm som den här intill (diagrammet). Vad vi direkt kan se är att filmen har en lägre gamma (i videotermens mening). Filmen är sämre på att återge detaljer i den mörka delen, mörka partier förblir lätt jämnsvarta. Detta kan vi simulera genom att sänka svartnivån i videokameran. Men hemligheten med negativfilmens kurva är dess ljusa del. Där videokameran klipper signalen, kurvan övergår till att vara helt horisontell, och gör allt till vitt är filmens kurva mer avrundad som en kulle och kan återge mer detalj i de ljusa partierna. Detta kan man enklast simulera genom att undvika överexponera videobildens ljusa partier så att dessa inte klipps. Ljussättningens ljusnivåer blir därmed känsligare i de överexponerade partierna av bilden.

Ljuskänslighet

En av de stora nackdelarna som videokameror har dragits med är att de mycket ljussvaga, de flesta kameror ligger kring 100 till 140 ASA. Men de nya digitala kameradelarna som sitter i både Sonys DigiBeta DVW 700 och Betacam SP BVW D600 erbjuder en ljuskänslighet av 400 ASA vid 0 db gain (det vill säga ingen elektronisk ljusförstärkning). Detta gör det möjligt att kunna ljussätta precis som om det vore för film.