Dahnielson

Att utnyttja digitala kameror

Med de digitala kameradelarna, och då främst Sonys DigiBeta DVW-700, använder sig av Digital Signal Processing (DSP) som tillåter användaren att ändra alla inställningar i kameran genom en meny i sökaren. Inställningar som påverkar hur bilden kommer behandlas och slutligen spelas in på videobandet. Långt fler inställningar än man kan ändra i en analog kamera – ens med skruvmejsel i hand.

Detta har tidigare enbart används för att försöka efterlikna okorrigerad film. Vi på BlackBurst Imaging anser att man istället ska utnyttja möjligheten till att skapa en helt egen ”look” för fotot genom dessa inställningsmöjligheter. Precis som filmfotografen gör genom att färgkorrigera och applicera diverse kemiska processer på filmen. Men också ta fasta på och efterlikna de kvaliteer vi fäster stort värde vid hos filmbilden men som vi saknar i den normala videobilden: mjukhet, gamma, svartnivå, fältduplicering och ljuskänslighet. Tyvärr går många allt för hårdhänt fram med dessa inställningsmöjligheter, vilket brukar sluta med ett sämre resultat än originalinställningen.

Mjukhet

Videobilden har alltid uppfattats som ”kantig” och ”hård” gentemot den scanrade filmbilden. En av anledningarna till detta är konturskärpan. Konturskärpa är något som används av videokameran för att öka skärpan i bilden, för att objekt skall se skarpare ut. På de ställen i bilden där ljusa och mörka områden angränsar till varandra, lägger kamerans förstärkare till en svart rand på gränsen mellan dem. En rand som inte finns i verkligheten.

Funktionerna som tillför konturskärpan i kameran kallas detail och crisp. Då man slår ifrån dessa blir bilden mycket mjukare och upplevs lika behaglig som filmbilden. Dessutom har bilden fått tillbaka sin naturliga oskärpa framför och bakom fokalplanet. Med frånslagen konturskärpa klarar man även svåra ljussituationer som vågblänk i motljus.

Tidigare då man slog ifrån konturskärpan på en vanlig analog kamera blev bilden allt för oskarp och måste behandlas i ett dyrbart ljussättningsystem med mer sofistikerad konturskärpa. Dock kan vi anse att de nya digitala kameradelarna idag har bättre grundskärpa och behovet av konturskärpa i efterarbetet har minskat.

Filtrering

En myt i sådana här sammanhang är att man, för att kunna efterlikna filmbilden, måste använda softfilter. Detta är inte helt sant då mjukheten som filmbilden återfår genom att detail stängs av räcker gott och väl.

Fältduplicering

En videobild består av 25 bilder/sekund. Då man i televisionens barndom inte hade tekniken att sända ut 25 st bilder per sekund i full upplösning, bestämde man sig för att istället sända ut två delbilder i halva upplösningen. Dessa två delbilder visas efter varandra och man får som tittare uppfattningen att bilden har högre upplösning än vad den egentligen har. Denna metod kallas interlaced scaning och används än i dag.

Nackdelen med denna metod, förutom att man aldrig får riktigt full upplösning, är att de två delbilderna inte behöver vara identiska. Föreställ dig att man spelar in en man som släpper ett klot till marken från ansiktshöjd. I den första delbilden befinner sig klotet i brösthöjd medan i den andra befinner det sig vid mannens fötter. Detta innebär också att alla rörelser i bild blir mycket mjuka.

Film spelas in med 24 bilder/sekund. Då film skanras över till video spelas den upp med 25 bilder/sekund. Men då filmbilden endast består 25 helupplösta bilder per sekund använder man varje filmruta för båda delbilderna. Det vill säga: båda delbilderna är identiska. Detta göra att den skanrade filmbilden upplevs ha större skärpa och mindre mjuka rörelser.

Då man vill få fram samma effekt på video använder man field duplicating eller som det heter i många redigeringar strobing. Det vill säga man använder det första fältet två gånger och struntar i att använda det andra fältet. Men allt för överdriven field duplicating ser bara fånigt ut. Detta har fått produktioner att se mer videoaktiga ut på ett nytt sätt.