Dahnielson

Lamptyper

Av vilken typ en armatur är bestäms av två saker, hur lampan alstrar ljuset samt hur lamphuset är konstruerat.

Hur lampan alstrar ljuset bestämmer färgtemperatur och typ av färgspektra. Allt ljus har en färg. Då alla vågländer kombineras blir resultatet vitt ljus. Dock har varje ljuskälla sin egen kombination av vågländer. Om ett ljus till exempel är dagsljusbalanserat så “lyser” den blå delen av spektret starkare än den gul-röda delen som kanske helt saknas. De flesta lampor har ett kontinuerligt spektra, det vill säga att ljuset till exempel innehåller hela den blå eller gul-röda delen av spektret utan avbrott. Medan ljus utan kontinuerligt spektra bara innehåller små bitar av de blå, gröna eller gul-röda delarna. Sådana ljus är därför svårbalanserade. Det vanligaste sättet att beskriva en ljuskällas spektra är i en SED graf. Det finns i grunden fyra olika sätt att alstra ljus, tungsten, karbon, urladdningslampa och fluorescerande ljus.

Hur lamphuset är konstruerat bestämmer storlek, form och styrka hos ljustrålen. Ljuset som en belysningsarmatur avger är som starkast i ljuskäglans mitt och avtar gradvis mot kanterna. Själva ljuskäglan definieras som det område med ljus där ljusstyrkan är minst 50% av den starkaste ljusstyrkan. Ljusfältet är det område med ljus där ljusstyrkan är minst 10% av den starkaste ljusstyrkan.

Tungsten

Tungstenslampor skapar ljus genom att leda ström genom en tungstenstråd (volfram) tills att den glöder. Lampor av denna typ fungerar både med likström och växelström. Då tungstenstråden glöder mest effektivt vid en färgtemperatur av 3200K så är glödljusbalanserad film balanserad för denna färgtemperatur. Det finns två typer av lampor, vanliga tungstenslampor och tungstens halogenlampor. Exempel på den förra är glödlampor som du har hemma eller photoflood, speciella glödlampor som alstrar ljus med 3200K i färgtemperatur dessa missfärgas dock snabbt. Medan en halogenlampa innehåller ett element som återvinner tungstenen vilket förhindrar missfärgning på lampans insida och ökar livslängden. Elementet återför den bortdunstade tungstenen tillbaka till glödtråden där den återvänds. För att denna återvinningssprocess ska ta fart, vilket kallas halogencyklen, krävs en temperatur på minst 250° C inuti lampan varför de är mycket kompakta och är tillverkade av kvartsglas (engelska quartz). Det finns ungefär sex typer av olika armaturkonstruktioner för tungstenslampor:

• Fresnel
• Dedolight
• Mjukljus
• Skypan
• Öppna armaturer
• PAR

Karbon

En karbonlampa (engelska carbon) fungerar genom att en flamma skapas i luften mellan två karbonelektrod, då den negativa elektroden sakta bränner upp den positiva. Denna process resulterar i ett mycket starkt ljus. Då båda elektroderna sakta brinner upp måste de sakta matas fram av en motor som upprätthåller det rätta avståndet mellan dem.

Urladdningslampa

HMI (engelska mercury medium-arc iodide), CID (engelska compact indium discharge) och CSI (engelska compact source iodine) -lampor består av två elektroder täckta med tungsten omgivna av förångat kvicksilver inneslutna i en lampa av kvartsglas. En låga formas mellan de två elektroderna då de laddas ur i takt med växelströmmen (vid 50 Hz 100 gånger i sekunden). Ljuset som denna process avger har ett spektra som består av ett fåtal våglängdstoppar. Genom att blanda olika halider i kvicksilverångan, så ökas antalet toppar vilket ger ett gämnare spektra som efterliknar ett kontinuerligt spektra. Detta ger ett ljus som utan filtrering ger ett rent dagsljus på 5600° K och fyra gånger mer ljusstyrka än en halogenlampa med motsvarande effekt. CID och CSI är mycket kompakta och används som stadiumbelysningar.

Fluorescerande ljus

Fluorescerande lampa är detsamma som lysrör vilket består av ett glasrör som var ända har speciella elektroder, rörets insida är täckta av vit fosforkristall, röret är fyllt med gas (vanligtvis argon) och mycket lite kvicksilver. När spänning sätts på elektroderna hettas kvicksilvret upp av den omgivande gasen, förångas, och bildar en väg för elektronerna mellan elektroderna i rörets ändar. Då elektronerna vandrar från den ena ände till den andra av röret avger de ultraviolett strålning, och då UV-strålarna träffar fosforn börjar kristallen glöda dvs skapar fluorescerande ljus.

Lysrör har många positiva egenskaper och har trots allt funnit i många år under vilka filmfotografer har undvikit dem på grund av deras ojämna färgspektra och starka grönton, vilket syns tydligt på film. Vanliga lysrör har inget kontinuerligt färgspektra utan ett uppdelat spektra där de gröna våglängderna dominerar. Dessutom kommer ljuset att flimra om kameran är inställd på fel hastighet och slutarvinkel.

• Standardlysrör
• KinoFlo

SED

SED (engelska spectral energy distribution) är det vanligaste sättet att beskriva en ljuskällas färgspektra och visar hur mycket relativ mängd energi utstrålas från källan på varje våglängd. Den synliga delen av färgspektrat finns mellan våglängderna 400 till 700 nanometer (förkortas nm). Våglängder kortare än 400 nm ligger i den ultravioletta delen av spektrat, och de längre än 700 nm ligger i den infraröda delen av spektrat.

I SED-grafen visas vågländerna i nanometer längs x-axeln och den relativa energi längs y-axeln.