Dahnielson

Ljussättning

Kom ihåg att det är kvalitén på ljuset, inte kvantiteten, som är det viktigaste.

Både små och stora ljussättningar är ofta mycket komplexa, som det för den oinvigde kan vara rörigt och svårt att hitta rätt bland skogen av lampor. Och vad för inverkan dessa har. Det är ungefär som att blicka ut över ett ljudmixerbord om man inte vet hur ett sådant är uppbyggt.

Det är min övertygelse att alla ljussättningar för filmen går att dela in i tre delar. Förgrund, bakgrund och handling.

Handling

Handlingsdelen utgörs för det mesta av skådespelarna, men även i vissa fall av föremål (eller ”andra föremål” som Hitchcock skulle ha uttryckt det). Handlingsljusdelen består av huvudljus, lättningsljus och bakljus.

Huvudljuset bör du sätta först och arrangera övriga lampor utifrån det. Huvudljuset sätts vanligen som 45 gradigt frontalljus, vilket ger både skuggor och dagrar i ansiktet medan frontalljus rakt framifrån ger en betydligt plattare bild. Undvik dock fula nässkuggor, om det nu inte är den effekten man vill ha fram, detta kan dock delvis avhjälpas med lättningsljus. Höjden på huvudljuset är också av betydelse. Om det ligger för lågt blir effekter grotesk; ögonbryn, kindben och haka betonas tydligt, eller om det är för högt så försvinner ögonen och stora skuggor förvränger ansiktet. Den bästa positionen är en ungefärlig vinkel på 40 grader. Om du ändrar ljusets intensiteten genom att flytta lampan bort från motivet så får du inte glömma att även höja ljuskällan så att vinkeln mellan ljuskäglan och blickriktningen blir densamma.

Lättningsljuset är till för att lätta upp de skuggor som huvudljuset skapar, men inte för att utplåna dem helt. Förhållandet mellan huvudljus och lättningsljus, det vi kallar ljuskontrasten eller kort och gott kontrast, avgörs stämning och dramatik i scenen. I vardagliga ljussättningar är ljuskontrasten ca 2:1, då lättningsljuset ligger ett bländarsteg under huvudljuset. Medan dramatiskt effektfulla ljussättningar kan ha ljuskontraster upp till 8:1. Använd alltid ett mjukt ljus, antingen mjukljus, indirekt ljus från en lampa eller en reflexskärm (pappskiva, friggis etc) som reflekterar huvudljuset.

Bakljuset används för att ge textur åt till exempel skådespelarens hår som annars kommer att se platt och tvådimensionellt ut, i värsta fall som en mörk kaka. Vanligtvis placeras detta ljus högt och med en begränsad ljuskägla av barndoors. Tänk dock på att maska av allt överflödigt ljus med goboes så att inte fula ljusinslag i linsen uppträder, samt att det eventuella lampstativet inte syns i bild.

Dessa ljus kan naturligtvis sedan delas upp på flera lampor om scenen kräver det. Men speciellt huvudljuset kan med fördel delas upp i flera ljuskällor med olika verkan, kostymljus och ögonljus.

Ett huvudljuset som är perfekt för belysning av skådespelarens ansikte gör sällan lika gott för kostymen, kläderna, skådespelaren bär. Vars textur slätas ut och blir platta färgklickar på filmen. Kostymen blir överbelyst. Varför man antingen använder en särskild lampa för kläderna efter att ha skärmat av huvudljuset eller placerar en halv scrim framför huvudljuset vilken dämpar ljuset som faller på kläderna. Kostymljuset bör vara 45 gradigt frontalljus, och om det är möjligt från samma riktning som huvudljuset för att se ut som ett enhetligt ljus.

Ögonljuset är ett mycket svagt ljus som endast har inverkan på ögonen, och är så svagt att endast ögongloberna påverkas och lyses upp. Lampan man använder för ögonljus bör vara mycket diffuserad och avskärmad så att det inte påverkar den övriga exponeringen. Genom att använda olika färgfilter på ögonljuset kan man överdriva ögonfärg och skapa känslolägen. Detta sätt att göra ögonen mer framträdande kan användas mer än bara vid glamourbilder. Annars brukar resultatet bli mörka hål där ögonen skulle vara. Med olika ögonljus (som även kan påverka området kring ögonen) kan olika känslolägen, stämningar och karaktärer skapas. En annan typ av ögonljus, som brukar refereras till som Dracula-ögonljus, är att lägga en strimma av ljus över ögonen.

“Garbo och Gish har gjort stumfilm, men inte jag” sa Marlene Dietrich, även om hon den gången ljög är citatet fortfarande intressant. Anledningen att hon inte ville förknippas med sina stumfilmer var på grund av ljussättningen bland annat. Marlene hade ett mycket runt ansikte som i normal ljussättning såg platt ut, medan ljudfilmerna hade den ljussättning av stjärnan som skulle förbli hennes. Huvudljus skulle komma snett ovanifrån, hon var mycket bestämd på den punkten och visste att ljuset var rätt när en skugga hade skapats under hennes näsa. Förutom nässkuggan rakt under näsan kom båda kindernas sidor i skugga och framhävde kindbenen. Så om man behöver belysa ett liknande ansikte är detta en mycket effektiv metod. Förutom bakljus som sätts normal sätts eventuellt lättningsljus då snett underifrån och i vissa fall från båda sidorna av kameran.

För- och bakgrund

För och bakgrundsljus består i huvudsak av ”effektbelysning”, det finns inga direkta regler. Man ljussätter tills man får fram rätt effekt eller stämning från den omgivande miljön. Denna belysning kan beskrivas som teatral.

Det rent tekniska behovet av bakgrundsljus, om vi undantar det estetiska, är att skilja skådespelare från bakgrunden och få djup i bilden. Om en skådespelare bär mörk kostym och bakgrunden även den är mörk, är det oftast lämpligt att belysa bakgrunden så att skådespelaren inte smälter samman med den och skapar ett platt intryck.

Att ljussätta en scen

När man skall ljusätta en scen bör man börja med att identifiera de motiverade ljuskällorna. Det vill säga solljus, himmelsljus och månljus förutom artificiella ljuskällor som gatlyktor, billyktor, levande ljus, bordslampor, taklampor, en brasa med mera. Om scenen är en mörk stadsgata på natten kan du bestämma att gatlyktan ovanför skådespelarna skall utgöra huvudljus, huvudljuset sätts så att det kommer från samma riktning som den förmodade gatlyktan.

Målsättningen att belysningen är kvantitet och kvalité. Att belysa med rätt kvantitet så att exponeringen på filmen blir god och balansen mellan dagrar och skuggor blir den tänkta. Genom att belysa kvalitativt strävar vi efter orientering, stämning och djup. Att orientera publiken är viktigt så att man kan styra vad den skall se och koncentrera sig på. Med ljussättningen inrättar man en viss stämning i scenen, är det ondska, tristess eller romantik? Den sista målsättningen ljussättningen är att skapa djup, en känsla av en tredje dimension på den platta tvådimensionella filmduken. Detta görs genom att separera flera plan i djupled, för att börja med de två grundläggande planen för- och bakgrund. Till exempel genom att låta förgrunden vara mörk och bakgrunden ljus eller tvärt om. På samma sätt separerar man ytterligare plan emellan dem. Dessa plan samt för- och bakgrunden utgörs av väggar, föremål, möbler, träd och människor. Monotona plana ytor kan brytas upp genom att kasta skuggor på dem.

Undvik alltid dubbla skuggor, vad jag egentligen menar är tillåt aldrig dubbla skuggor utom då det är absolut motiverat. Dubbla skuggor i fel situationer avslöjar alltid en ljussättning. En ljussättning lever på att publiken aldrig får upptäcka den. Owen Roizman, fotograf till bland annat French Connection, The Exorcist, Network och Tootsie, får ofta frågan om French Connection verkligen spelades in i enbart befintligt ljus och brukar svara “Yeah, everything that was available from the truck!”.