Dahnielson

Storyboard

Här försöker jag behandla detaljer speciella för den del av produktionsillustrationerna som kallas storyboard. Storyboardet visar varje kamerainställning i hela filmen så att du innan någon inspelning överhuvud taget påbörjats se den färdiga filmen framför dig, och se vad som fungerar och inte fungerar vilket kan både spara in råfilm och klipprumstid, så att du under inspelningen och i efterarbetet kan koncentrera dig på filmens tempo och stämning.

I Rittekniker går jag igenom teckningens grundläggande principer så att även dom som inte anser sig ha talang för teckning kan lära sig knep.

Om sidförhållandena

Ett bekvämt system om du vill skandalisera ett storyboard ark är att ha över- och nederkants linjerna utritade och sedan endast rita in kantlinjerna för att markera sidförhållandet. Vilket gör det enklare att använda samma förtryckta papper för olika sidförhållanden.

Ett par vanliga sidförhållanden:

Academy

1:1,375

Vidfilm

1:1,66 1:1,75 1:1,85

Anamorfisk

1:2,35

65/70 mm

1:2,2

Om du använder förtryckt papper med top- och bottenlinje redan utritade har du alltså en bestämd höjd på din ruta, för att räkna ut rutans bredd använder du det valda sidförhållandet i följande formel:

bredd = höjd x sidförhållande

Till exempel om höjden är 8 cm och du vill använda sidförhållandet 1:2,35 det vill säga för anamorfiskt objektiv:

8 cm x 2,35 = 18,8 cm

Hur en storyboardsida kan se ut

Det bästa systemet för det slutgiliga storyboardet (det vill säga då du börjar renrita dina tumnaglar till riktiga storyboard) är att ha en inställning per pappersark, vilket kan te sig oekonomiskt, men är smidigt då du behöver revidera det eller kasta om scener eller inställningar snabbt.

Överst (eller nederst) på sidan bör uppgifter som produktionens namn och datumet då teckningen gjordes kunna återfinnas. Datumet är av vikt då du behöver hålla reda på olika versioner vid revidering.

En enkel storyboard sida består i princip endast av tre eller fyra delar: Bildrutan, där du ritar in själva inställningen. Beskrivning och dialogfältet, som antingen kan vara helt ett eller två skilda fält, där manusets beskrivning och dialog skrivs in för den enskilda inställningen. Och till sist, fältet för scen och inställnings numret där du fyller i scenens nummer markerat i manuskriptet samt den individuella inställningens nummer.

För scener där många specialeffekter är inblandade kan storyboardsidan innehålla fält för olika specialeffektselement. Exemplet ovan är hämtat från ID4.

Hur man ritar rörelser i en bild och av kamera

För att markera kamerarörelse. För att markera en panorering, tiltning eller åkning ritar du en pil som markerar att rutan rör sig. Oftast ritas en ”startruta” och en ”slutruta” för att markera var kamerarörelsen börjar respektive slutar.

Åkning framåt eller en zoomningar kan markeras genom att rita in en mindre ram i den stora bilden och på så sätt markera start och slutruta i en enda bild.

En panorering eller åkning i sidled kan också markeras med start och slutruta i samma bild, då man ritar en avlång bild. Det samma gäller för tiltning. Eller så kan man som här under forma rutan till en pil, nackdelen är då att ingen start eller stoppruta markeras.

För att markera rörelse i bild. Då någonting rör sig i bild ritas en pil för att markera rörelsen. Om pilen pekar ifrån den som rör sig medan att objektet/personen börjar röra sig i bild eller fortsätter en rörelse i bild. Om pilen däremot pekar mot det som förväntas röra sig menas att objektet eller människan avstannar rörelsen i bild.

Förkortningar

Då man skriver beskrivningar och anteckningar till en inställning i ett storyboard är det användbart att utnyttja några universella förkortningar för att förtydliga vad man ritat.

FP

Fågelperspektiv, hög vinkel

GP

Grodperspektiv, låg vinkel

FG

Förgrund

BG

Bakgrund

OTS

Over the schoulder, dvs över axeln på någon.

POV

Poin of view, subjektivt perspektiv.

Pan

Panorering

Numrering revision och uppdelning

Förslagsvis är det lämpligt att numrera varje inritad inställning i storyboardet. Lämpligtvis kan numreringen ske enligt följande mönster, numret består av två huvuddelar scennumret och inställningsnumret till exempel ”23/4”.

Vissa inställningar kan behöva flera storyboard ark till sitt förfogande. För att det tillräckligt tydligt ska framgå vad som menas bör dessa ha samma scen- och inställningsnumrering, men med a, b, c, d och så vidare som sufix. Till exempel: ”23/4a”.

Vid revision kan de infogade rutorna tilldelas ett eget nummer dels bestående av samma numer som inställningen de infogades efter, samt ett ”revisionsnummer” åtskilt av ett R (d.v.s. revision). Till exempel ”23/4R2”. Och vid revision där man lägger till nya scener används vanlig manuskript praxis till exempel ’23’, ”23a”, ”23b” och så vidare för scennumret.

Dock kan det i värsta fall bli riktigt krångliga numreringar, ett skräckexempel: ”23b/12cR6”…