Följande publicerades ursprungligen på IndiPage.com 1996. Artikeln är lätt redigerad men i övrigt är texten återgivet precis som för tio år sedan.
Innehåll
Inledning
Det här kapitlet handlar inte om filmregissören, då regissörens kunskaper överlappar med filmfotografen och klipparens. Utan detta kapitlet ägnar sig åt det som skiljer regissören från dem.
Hur mycket samarbete som än förekommit vid förberedelserna, ska endast en person vara ansvarig för de konstnärliga besluten under inspelningen. Även vid en mer anspråkslös film. Filmregi är ett svårt arbete. Regissören måste besitta så väl filmtekninska kunskaper och bildmässig fantasi som inspirerande arbetsledaregenskaper. Under inspelningsarbetet måste regissören hela tiden tänka i färdiga filmsekvenser. Det är meningslöst att arrangera små teatertablåer som visserligen är njutbara när de spelas upp i verkligheten. Kom ihåg att det är enbart kamerabilden som räknas. Film är inte teater. Filmen har sitt eget språk, som är unikt. Tyvär finns det alldeles för många teater-regissörer i branschen.
Jag hyser en viss aggression mot teaterregissörer. Teater är annorlunda än film, därför respekterar jag teatern. Och på samma sätt bör man respektera film. En teaterregissör som är teaterregissör när han gör film är en dålig regissör. Däremot är en teaterregissör som är filmregissör när han gör film en bra regissör. Annars bör teaterregissörer hålla sig hemma på teatern.
Man kan dela in filmregissörer i två kategorier: föredetta tekniker vilka är briljanta i sitt sätt att använda kameran i perfekta tekniska tagningar, men vilka kan vara en dålig hjälp för skådespelarna. Eller föredetta skådespelare vilka identifierar sig med sin rollbesättning och kan vara djupt irriterande för filmteamet. Idealet vore en kombination av de båda typerna, teknisk snygga tagningar och med en känsla för vad som händer framför kameran.
Lämna en kommentar