Dahnielson

Instruktion

Hur instruerar du skådespelaren, det vill säga: Hur man förmår skådespelarna att göra som man vill?

Regissörens jobb är att anlända till inspelningsplatsen med en klart utarbetad och genomtänkt bild av bitarna som såväl av helheten, men om det blir en konflikt mellan regissören och en eller flera skådespelare vad de tänkt sig kan enormt mycket av dyr arbetstid vara bortkastat. En repetetionsperiod och tid för diskussion, skulle ha förebyggt sådana situationer. Den ideala situationen för filmregissören är att ha en visuell tolkning i tankarna från början, i kombination med att vara öppen för karakterisering som skådespelarna kan komma att lägga till i deras utspel.

Att regissera skådespelare på film består främst i att se till att de inte gör för mycket. Det brukar vara nittio procent av regijobet att lugna ner folk. En bra skådespelare ska kunna spela olika känslolägen, utan att göra någon ting. För det mesta beror resultatet på den slutliga klippningen, se filmteori för exempel.

Använd beskrivningar och analogier för att förklara hur du vill att de ska agera. Eftersom det blir deras egna naturliga rörelser som till exempel lyfter telefonluren, och agera före bara som en sista utväg. Om tagningen är stum (mit-out sound, MOS) kan du ge instruktioner åt aktörerna under själva tagningen och du kan prata med fotografen. De flesta Italienska filmer tas utan eller med stödljud för att eftersynkronisera, dubbas av samma skådespelare.

Vad skådespelaren vill veta

Det finns ett par saker som skådespelaren alltid vill ha klara besked om från dig, och som hon eller hand främst rättar sig efter. Om du känner till dessa har du större möjlighet att påverka skådespelarens spel.

”Vad är min motivation?”, antingen kan du besvara frågan så som Hitchcock gjorde ”Din lön!” eller försöka fundera ut ett svar som någorlunda kan hjälpa skådespelaren. Vad skådespelaren vill veta med ”motivation”, är vad som driver hans karaktär framåt i scenen. Varför han i hela friden gör som han gör.

Dialog

Den bästa proceduren att öva in en dramatisk dialogscen är att fråga skådespelaren att läsa igenom scenen. Avbryt inte genomläsningen om en skådespelare har en, i ditt tycke, fullständigt felaktig uppfattning av rollen; stick inte in en massa regi under genomläsningen. De kan faktiskt vara så att de har rätt, jag antar bara, att vid slutet av genomläsningen kanske du börjar att tänka att skådespelarens idé hade någonting och att den var bättre än din egen tolkning av manuset. Du ska alltid fråga dem om deras egen tolkning innan du lägger fram din egen. Men vad som än kanske far igenom regissörens huvud under genomläsningen, är det viktigt för honom att förstå att det är en prövotid för skådespelarna, och att deras nervositet lugnas lätt av att inte avbryta läsningen.

Kamera och bildutsnitt

Ju mer regissören kan berätta för skådespelaren om de olika inställningarna desto bättre. Det är bra för en skådespelare att veta var kameran ska vara för varje särskild replik och det är särskilt viktigt för honom att veta när du planerar att ta närbilder. Det är är det väl använd tid att informera skådespelarna om varje inställning. Erfarna filmskådespelare har ofta en bra uppfattning av inställningen genom att observera kamerans position och avstånd från dem. Hursomhelst, zoomobjektiv kan vara mycket bedrägliga. Om en kameraman arbetar långt bak från skådespelaren med lång-focus på slutet av zoomen, behöver skådespelaren vara informerad att objektivet är inzoomat och att inställningen är en närbild. En skådespelares uppträdande är annorlunda i närbild. Han behöver göra mindre. Kroppen blir mindre rörlig, annars skulle skådespelarens huvud hoppa in och ut ur bildrutan och kropsspråket är reducerat till ett minimum. I bland behöver man påminna skådespelarna om det här. Ibland behöver dom bli påminda om det. Det är orsaken till varför filmning med två kameror på en gång, en som tar tvåbilderna och en som tar stjärnans närbild, är mycket onödigt. inte bara därför att det slösar en enorm mängd av film, utan eftersom det resulterar i harmfulla komprimerade uppträdanden. Skådespelarna behöver veta den precisa längden av tagningen. Dom vill vara helt på det klara med vilken som är den första repliken av dialogen du förväntar dig höra på ”börja”, och mycket viktigt, när du tänker bryta. Dom behöver ett mål, en punkt som dom kan sikta på, och om du inte säger ‘och vi bryter så och så’ kommer dom att bli ängsliga. Ingen skådespelare tycker om att spela en scen om och om igen tills någon gör fel och bara då höra regissören säga ”bryt”. Alltså, alltid när det är nödvändigt, undvik att spela in på ett sådant sätt att du planerar att ta en närbild av Skådespelare A som följer efter en lång replik från Skådespelerska B, be Skådespelerska B att säga de sista raderna eller så av hennes replik för att förbereda Skådespelare A på hans närbild.

Klippningen – ha den i tankarna

När publiken ser på en pjäs i en teater, deras uppmärksamhet dras till ljus, rörelse, scenposition och skådespelarnas karisma. publiken är övertalade att koncentrera sig på de delar av bilden som regissören tycker är viktigt. Hur som helst, publikens uppmärksamhet kan minska och några medlemmar av publiken kan börja se scenen i en mental ”totalbild” när regissören hoppades att dom skulle se den i ”närbild” (och vice versa). I biografen och i tv, är det inte så. Regissören kan visa publiken exakt vad han anser att de borde och ännu viktigare, han kan visa dem det på den mest effektiva punkt dramatiskt. Om filmregissören inte har någon tanke på hur scenen ska klippas ihop brukar två saker nästan alltid hända: många fler tagningar blir tagna än nödvändigt och scenen blir svår att klippa ihop. klipparna började till och med att klaga över att Hitchcock bara filmade en massa korta stumpar, alltså att han inte tog längre eller fler tagningar än vad som behövdes för att bygga upp en sekvens, så det blev omöjligt att klippa om på något annat sätt än vad Mr. Hitchcock tänkt ut från början. Folk blir förvånade över. Det är en utbred vanföreställning att om du filmar tillräckligt med material så är det möjligt att klippa ihop det på något sätt (filmskoleregi). Den viktigaste intuition regissören behöver är att vara kapabel att visa publiken en tagning på rätt ställe, att vara kapabel att klippa till en tagning när det är dramatiskt nödvändigt att göra det. Det inkluderar panoreringar och beslut om resultatet du behöver fatta inan du filmar en ruta. Om sekvensen inte blivit genomtänkt kan inte någon ”nödtagning” lösa problemet. Klipparen kanske kan komma på något sätt att klippa ihop en scen, men det kan betyda att klippa till närbild av den orsaken att det inte fanns något annat att klippa till!

Position och rörelser

Att låta skådespelarna under dialogen byta sida löser upp och ger många dialoger mer liv. Så de inte blir allt för enformiga att se på. Högervänster förändringen är ett sätt att undvika det farliga i visuell enformighet, men regissören måste vara uppmärksam på farlig enformighet i dialogen. Om två skådespelare är osäkra med sina roller och varandras uppträdande, börjar dom omsider att börja kopiera varandras sätt att säga repliker. En rytm utvecklas, med båda skådespelarna stressande samma antal stavelser i varje replik. I studentfilmer är det här vanligtvis ett tecken på att skådespelarna inte har fått någon regi. Det kan hända på repetitioner, oftast om du arbetar med oerfarna skådespelare och klassiska texter som Strindberg, Ibsen, Shakespear, Wild. Så fort du upptäcker det måste du övertala skådespelaren att upphöra med det inan det blir en vana. Det är en kan vara en fara om en scen är våldsam, emotionell eller komisk att skådespelarna spelar över och deras utspel blir bredare än scenen eller tagningen kräver. Nivån av utspel kan vara precis rätt i tagning två, men om du behöver ta tagning fem inan allting är tekniskt perfekt, akta dig för att nivån på utspelet kan öka för varje tagning och bli för mycket i tagning fem. Till exempel i ett gräl som byggs upp till en våldsam final kan skådespelarna behöva lugna ner sig i slutet av tagningen inan scenen fortsätter.

Försök att förlägga handlingen i rörelse mot kameran än från den. Säg till exempel att du har en scen där Skådespelare A vandrar på en trottoar och där möter Skådespelerska B. Hela scenen är uppdelad på två inställningar, den första där man ser Skådespelare A gå på trottoaren och den andra där han träffar B. Det är då bättre att i den första inställningen låta skådespelaren gå mot kameran än från den.

Stämning under inspelning

Om en skådespelare kommer nerstämd eller mycket tyst, då finns det två möjliga orsaker. En är att han tycker att rollen är svår och behöver mycket koncentration, i vilket fall allt är bra. Regissören kan hjälpa genom att uppmuntra skådespelaren att hans uppträdande fint. Kom ihåg att inte alla skådespelare är extroverta, de bästa i någon form vanligtvis inoverta. Den andra orsaken till att en skådespelare går tyst är mer seriös. Det kan vara så att dom inte är nöjda med sitt uppträdande eller din regi av scenen, eller eftersom någon tekniker nödvändigtvis eller inte nödvändigtvis har gjort några halvsmarta anmärkningar som skadat skådespelarens självförtroende. Om så är fallet kan regissören antingen välja att ignorera allt eller försöka rätta till det. Naturligtvis kan han inte göra någondera om han inte vet vad orsaken är. ”Vad i helvete är det för fel på dig?” kan visserligen fara genom regissörens tankar, men det är bättre uttryckt ”Jag tyckte det var strålande, men är du nöjd med det?”. Glöm inte att alltid uppmuntra dina skådespelare, en bra skådespelare är en glad skådespelare.

Att arbeta med djur

Några djur är lättare att filma än andra och ett antal specialistfirmor kan tillhandahålla filmtränade bestar av de mest varierande slag. Hundar är lättränade och det bör inte vara så svårt att finna en väluppfostrad, väl tränat, intelligent djur. Om manuset inte kräver någon speciell ras, så mycket bättre. Kan du boka den bästa hunden som är tillgänglig. När du hyr hund så följer alltid en skötare med. Men det finns inte något sånt som en tränad katt. Lejon, tigrar kan tränas för att medverka i en film, medan deras små släktingar struntar i allt vad kommando heter. Vissa kan vara pålitligare än andra, de somnar helt enkelt. Kallblodiga djur blir också trötta om deras kroppstemperatur är lågt. I filmen Number Seventeen hade Hitchcock tänkt ha med just katter.

”Första avsnittet tilldrar sig i ett tomt hus dit några gangsters kommer för att gömma sig och där skulle höras några revolverskott. Jag tyckte det skulle vara en ganska intressant idé att tänka sig att det övergivna huset var ett tillhåll för traktens hemlösa katter. Så vid varje skott springer hundratals katter upp eller nedför trapporna. Så en morgon var vi klara att filma alla dessa katter som sprang och jag hade placerat kameran vid trappans fot. Då jag kom hade jag lagt märke till att studion var full med folk. Jag frågade: ’varför är det så många statister?’ Man svarade: ’Det är inte statister utan katternas ägare!’ Vid trappans fot hade man ställt en inhägnad. Var och en kom fram och lämnade sin katt. Så var vi färdiga. Fotografen startar kameran och inspicienten sköt ett skott i luften. Alla katterna utan undantag kastade sig över skranket, inte en enda brydde sig om trappan! De var överallt i ateljén, och timmar kunde man se deras ägare leta efter dem bland kulisserna: ’Kiss, kiss, kiss… Här är min katt… nej det är min…’ osv. Slutligen beslöt man sig för att sätta upp ett galler. Allting var klart. ’Kamera!’ ’Pang!’ Denna gång var det tre katter på trappan men de andra hade desperat klamrat sig fast vid gallret. Jag blev tvungen att släppa idén.”

Hästdragna vagnar har ingen back! Det upptäcker filmskapare oftast med förvåning vid första omtagningen. Alla galloptagningar med eller utan vagnar är säkrast och ser bäst ut om hästen galopperar uppför. Det är falsk ekonomi att använda nybörjare från den lokala ridskolan. Om du behöver hästsoldater ska du hyra professionellt kavalleri.