Dahnielson

Följande publicerades ursprungligen på IndiPage.com 1996. Artikeln är lätt redigerad, diagrammet nyritat och det föråldrade stycket om programvara borttaget. I övrigt är texten återgivet precis som för tio år sedan.

Innehåll

1. Inledning
   1. Början
   2. Mitten
   3. Slutet
   4. Plottpunkter
2. Att få en idé
3. Slutet
4. Början
5. Plottpunkterna
6. Mittpunkten
7. Bygg upp historien
8. Synopsis
9. Filmmanus
   1. Filmmanusets form
10. Dialog

Inledning

Några möjliga motivationer för att bli en manusförfattare eller filmskapare över huvud taget: (a) du har något att säga och behöver vill att den bredast möjliga publik ska se filmen; allierad till det är (b) den politiska motivationen, när materialet är politiskt och författaren försöker ändra eller skapa opinion genom att använda mediets kraft; (c) att ha naturligt behov av att berätta historier. Det är sant att många framgångsrika författare i branschen i dag skriver inte för de vill, utan för att de måste. Det ligger i deras natur: (d) egoism driver många till framgång som manusförfattare; (e) några författare skriver ”konst”, för skönheten och charmen i arrangemanget av idéer och ord, historiens rytm, att skapa helhet; (f) några skriver manus endast för att det är det enda mediet de kan föra fram sina idéer i till fullo; (g) och för pengar naturligtvis.

Men vad är ett filmmanus? Ja, det är var ifall inte en novell och absolut inte en pjäs. Om du tar en närmare titt på en novell och försöker bestämma dess karaktär, så kommer du se att berättelsen, historiens gång, vanligtvis utspelar sig inuti huvudet på huvudpersonen i hans tankar. Vi blir anförtrodda tankar, känslor, minnen. Och om andra personer medverkar i historien, så berättas novellen så som de ser på saken, men historiens gång återvänder alltid till huvudpersonens tankar. I en pjäs, utspelar sig handlingen på scenen, under prosceniets tak och publiken blir den fjärde väggen. Rollpersonerna uttrycker sina tankar, drömmar, förhoppningar i ord. Teatern grundar sig på det talade ordet som uttrycksmedel. Filmer är annorlunda. Film är ett visuellt media, som dramatiserar handlingen i bilder, scener, sekvenser. Film är ett rörligt medium, handlingen tar plats i rörelse, synliga uttrycksmedel. Ett filmmanus berättar med bilder, i dialog och beskrivningar.

En historia är en helhet och delarna utgör helheten; handling, karaktärer, scener, sekvenser, början, mitten, slutet, händelser, episoder, musik, platser etc. Strukturen är det som håller allting på plats, historien på plats.

Detta är filmanusets form, dess struktur.

Denna turordning följs praktiskt taget alltid, mer eller mindre dold. I en bra film ska allt kännas naturligt inte efter konstruerat, då vet man att strukturen är väl dold. Ta för vana att presentera miljö, förutsättningar och huvudpersonerna i början av filmen, men finessen är att inte avslöja allt på en gång. I äventyrsfilmen Indiana Jones: Raiders of the lost Ark är ett bra exempel. Hjälten, Indiana Jones, hittar till slut skatten men omgiven av tusentals giftormar, och hans enda svaghet är just ormskräck. Det skulle kännas konstruerat och dålig berättarteknik att bara låta honom säga ”Aj, och jag som är så rädd för ormar”. Istället har vi redan fått se i filmens början att Indy blir livrädd för en tam pytonorm, sedan han trotsat fågelspindlar, förgiftade pilar, fientliga indianer, spetsiga pålar, bottenlösa schakt och rullande klippblock utan att röra en min. Vi vet redan att han klarar allt, utom just ormar. Enligt Hitchcock, måste allt viktigt sägas minst tre gånger i en film om man vill vara säker på att åskådarna ska uppfatta det. Konsten är att variera uttrycksmedlen och helst göra det hela i en form av upptappningar. Men kom ihåg att publiken aldrig får misstänka eller förstå att du manipulerar dem, detta gäller inte bara handlingen i sig utan även gestaltningen av den i bilder som vi kommer till senare.

En normal Hollywoodfilm är som mest två timmar lång, 120 minuter medan svenska och europeiska filmer traditionellt har varit kring 90 minuter. En sida av ett filmmanus brukar räknas som en minut av filmen, oavsett om den består av dialog eller beskrivningar. Detta är visserligen generellt men är det vanliga sättet att räkna: En sida av manuset är en minut av filmen.

Början

Presentationen av historien. Är en enhet av handling som brukar sträcka sig över 30 sidor, ca 30 minuter, och hålls ihop av den dramaturgiska ”behållaren” kallad presentation. Behållaren är utrymmet som håller innehållet i historien på plats. Filmmanusförfattaren har alltså 30 sidor på sig att sätta upp historien, karaktärer, dramatiska förutsättningar, situationen och att etablera relationer mellan huvudpersonen och övriga personer. Tio minuter är tio sidor av manuset. Dessa första tio sidorna utgör en enhet av handling som troligen är den viktigaste i hela manuset eftersom du måste visa publiken vem din huvudperson är, vad de dramatiska förutsättningarna är, vad den handlar om och vad den dramatiska situationen är. I presentationen av historien kommer huvudpersonen i kontakt med något som hindrar hans väg. Och hans behov kan till exempel antingen vara att: a) det är något han vill veta; b) det är någon han vill övertala; c) det är någon han vill överbevisa; d) det är någon han vill göra intryck på; e) det finns ett hinder han vill övervinna rent fysiskt.

Mitten

Är en enhet av handling som är max sextio sidor lång, går från sida 30 till 90 och hålls ihop av behållaren kallad konfrontation. Under mittparten, konfrontationen, möter huvudpersonen på hinder som han måste ta sig förbi: hinder för hinder som håller honom borta från att uppfylla sitt mål. Bygg upp problemen mot ett klimax, genom att låta problemen i början vara av en mer avslappnad karaktär än mot slutet. Klimaxet är när historien når kulmen av konfrontationen och utgörs av en plottpunkt, den slutgiltiga lösningen på hindret huvudpersonen skulle övervinna.

Slutet

Är den dramatiska enheten som går från slutet av konfrontationen, sidan 90, till slutet av filmmanuset. Och hålls ihop av behållaren upplösning. Vad är upplösningen av filmmanuset? Lyckas eller misslyckas huvudpersonen uppfylla sitt mål? Hur påverkar det motståndaren? Hur påverkar resultatet huvudpersonens ambitioner? Avslutningen löser upp historien. Själva slutet är den specifika scen som är den sista scenen som avslutar manuset och filmen innan uttoningen till eftertexterna.

Plottpunkter

Men hur tar man sig då mellan början, uppsättningen, till konfrontationen, mitten och slutligen till upplösningen av historien, filmmanuset? Svaret är enkelt: skapa plottpunkter i slutet av början och mitten. En plottpunkt är en händelse, episod som hakar tag i historien och vrider den i en annan riktning, i det här fallet mot mitten och slutet. En plottpunkt finns i slutet av början omkring sidorna 28–30. Och sidorna 88–90 i mitten.