65/70 mm
Under det sena 50- och tidiga 60-talet, då vidfilmsfilmfotografi blev populärt lanserades ett antal vidfilmsråfilmer. Dessa fanns i ett par olika filmbredder men 65 mm blev standardbredden för storformatsfotografi. Den större negativytan erbjöd skarpare bild, stadigare bild och bättre färgåtergivning än standard 35 mm film. 65 mm filmens bildruta är fem perforeringar hög, till skillnad från 35 mm rutan som bara är fyra.
Det har även gjorts försök att använda anamorfiska objektiv på 65 mm kameror, till exempel Ultra Panavision 70 eller MGM Camera 65, men något sådant system är ej i bruk idag.
Medan 65 mm är ett produktionsformat används 70 mm film för visningskopiorna. Där de extra fem millimetrarna används för två magnetspår på var sida i kanten utanför perforeringen, vilket ger sammanlagt fyra magnetiska ljudspår.
Lämna en kommentar