Dahnielson

16 mm

I början av seklet fanns i princip endast ett standard filmformat, 35 mm filmen. Dock var detta format mycket dyrt att arbeta i och både armén och skolväsendet började visa intresse för ett billigare filmformat för sina utbildningsfilmer. Efter flera års försök att finna ett lämpligt format bestämde sig J. G. Capstaff på Kodak Research Laboratory för en filmruta som var 1/6 av standardrutans storlek, vilket var den bästa kompromissen mellan ekonomi och kvalitet. Filrutans storlek ble således 10 x 7,5 mm, plus extra 3 mm på var sida för perforeringen, vilket gav en filmbredd på 16 mm. En annan anledningen till det något udda filmbredden 16 mm, istället för det mer självklara 17,5 mm, var att man ville undvika att folk delade 35 mm nitratfilmremsor i två delar. Då således all 16 mm film som tillverkades var acetat eller triacetat minskades brandrisken som alltid hängde över den vådliga nitratfilmen. En prototyp 16 mm kamera tillverkades i maj 1920 hos Kodak, samt en projektor kort därefter.

16 mm filmen hade perforering på båda sidorna om filmrutan (dubbelperforering) och var naturligtvis stumfilmsformat. När ljudfilmen kom så behövdes plats även för ljudspåret på filmen, detta problem löste man genom att ta bort perforeringen på ena sidan och ersätta den med ljudspåret, denna film var alltså enkelperforerad. Men då 16 mm formatet användes främst som produktionsformat, det vill säga man spelade in på det för att därefter förstora det till 35 mm eller video för visning, och inte längre ett visningsformat hade man inte längre behov för ett ljudspår på filmen. Alltså användes endast bildrutan medan området avsett för ljudspåret låg orört, detta tycktes oekonomiskt varför man uppfann Super 16 formatet. När man filmar i Super 16 använder man vanlig enkelperforerad 16 mm film En Super 16 kamera exponerar en bild med större sidförhållande på filmen än vad en standard 16 mm kamera gör, och exponerar alltså bilden även på det område som tidigare avsett för ljudspåret. Fördelen med den större negativytan som Super 16 ger är bättre kvalité med mindre kornighet vid förstoring till 35 mm eller överföring till video. De flesta nyare kameror är utrustade med justerbar bildfönster som kan växla mellan Standard 16 och Super 16 formaten. Äldre kameror måste man dock justera bildfönstret genom att förstora det.

I norra Europa är Super 16 eller Standard 16 mm det normala valet då man ska spela in tv-program eller tv-serier som skall göras på film. Och faktum är att nästan 80–85% av all 16 mm negativ som säljs köps av televisionsbolag, medan det i USA främst är 35 mm film som används. I och med ankomsten av HDTV och vidfilms TV format, som till exempel PAL Plus, har Super 16 blivit extra intressant då sidförhållandet nästan stämmer överens med HDTV och PAL Plus sidförhållande. Super 16 framtid är säkrad, då TV bolagen redan äger 16 mm utrustning behövs inga nya dyra inköp och kostnaden för råfilm blir då nästan obefintlig i jämförelse. Dessutom kan Super 16 enkelt förstoras till 35 mm för biodistribution.