Dahnielson

Med post-modernisterna går allt att dekonstruera, ingeting är längre riktigt sant, det vi säger är inte det vi menar, således borde även post-modernismen kunna dekonstrueras. Känslan av självupplösning är nära förestående. Elakt kan man hävda att medan existentialismen poängterade livets meningslöshet poängterar post-modernismen tänkandets.

Kan en filosofi där tänkandet är meningslöst ha en framtid?

Länge försökte man skapa fullständiga helhetsbilder av världen. Filosofin skulle omfatta allt. Tänkandet förvandlades till ett gigantiskt pussel som sysselsatte de tänkande i århundraden; särskilt då man efter att nästan lagt det färdigt aldrig tycktes få G, U och D bitarna att passa in. Sedan dess har man övergett den inställningen till förmån för mindre avgränsade bitar. Anledningen var den filosofiska insikten rörande omöjligheten att kunna skapa en komplett bild av världen som skulle kunna vara sann för all framtid.

Nu inriktade man sig på att utforska begränsade frågor som när man löst dem, eller trott sig kommit fram till en acceptabel lösning, försökte applicera på andra områden. Om ett sådan bruk av den framtagna lösningen eller teorin misslyckades betydde detta inte ett misslyckande för filosofin i stort, istället hade bara gränsen för lösningens användningsområde blivit funnen. Filosofin hade åter blivit ett verktyg för att utforska områden med tankens kraft – inte världsbeskrivning strävandes mot perfektion.

Post-modernismen är sprungen ur littertur- och text-kritiken. Poppers filosofi från naturvetenskaperna och därefter överförd till samhällsvetenskapen. Framtidens filosofi kommer att växa ut från andra områden. Skapas när metoder och synsätt transplanteras mellan dem. Filosofi innebär att bryta ny mark.

Filosofin är alltså ett verktyg för att utforska områden enbart med tankens kraft, områden där praktiska verktyg ännu inte existerar. I det äldre Grekland skapades naturvetenskapena av filosofer långt innan vi hade verktygen att praktiskt bekräfta dem. I dag har filosofin knoppat av sig dessa vetenskaper och måste alltså vända sin blick mot nya utmaningar; med vars hjälp nya verktyg kan smidas.

I vår tid kan man säga att astrofysiker som Frank Drake och Carl Sagan stått inför samma problem som Leukippos; de försokratiska tänkarna kunde bara föreställa sig hur världen var uppbyggd av atomer på samma sätt som Drake och Sagan föreställt sig möjligheten för intelligent liv i universum.

Vilken filosof som kommer att betyda mest för oss och finnas i framtidens filosofiböcker är svårt att sia om. Att de män som återfinns i dagens filosofiböcker varit de enda och mest betydelsefulla är en något naiv tanke. Som om de arbetat isolerade i ett vakuum. Det finns en oskriven regel som säger att en uppfinning eller upptäkt alltid uppkallas efter gruppens mest berömde medlem oavsett dess bidrag till resultatet.

Men man kan troligtvis härleda fyra faktorer som påverkar din chans att bli berömd filosof: a) du skall vara död, b) du skall arbeta inom ett område som berör eller påverkar människor, c) dina teorier skall kunna appliceras även utanför ditt eget område, d) du ska skriva i genomträngbar stil – tänk på Kant och hans rädsla för inte bli förstådd.