Trots olika religioner, olika kulturer och till synes olika omständigheter, visar det sig att människor på alla platser i stort sett varit överens om vad som är gott och eftersträvansvärt. Det är främst två saker alla har gemensamt: att döda någon i den egna gruppen och incest.
Hur kan det vara så? Är vi födda med moraliska värderingar eller är det inlärt?
Huruvida människan är född god eller med moral är svårt att utröna. Men en gång i tiden trodde man att det oförstörda barnet skulle börja tala franska om man lät det vara – empiriska experiment motbevisade hypotesen. Då vi inte är födda med ett färdigt språk, enbart med förutsättningarna för ett sådant, tror jag inte heller att vi är födda med en moral utan enbart med godartad disposition.
Vår moral är inte något vi instinktivt vet, ej a priori, utan något vi som människor och samhälle kommit till insikt om gemensamt. De moraliska värderingarna krävs för att ett samhälle skall fungera. I ett samhälle där vi är beroende av varandra för överlevnad blir också mord oförsvarbart. I jägar-samlar kulturer, så som observerats på Nya Guinea, är mord vanligare än i agrala samhällen.1
Vi lär oss alltså av samhället vad som krävs för att överleva. Moralen skapas som ett rättesnöre för vår överlevnadsinsinkt. Att det inte är moraliskt försvarbart att totalt förstöra miljön på jorden kan nog de flesta idag hålla med om. Inte för att vi har ett medfött koncept om att det är fel. Utan för att vi lärt oss att vi inte kan överleva utan en fungerande miljö. Att så är fallet kan till exempel bekräftas genom att jämföra vår allmänna moraliska inställning till miljön före och efter 60-talet.2
Men hur vi lär oss denna moral är fascinerande. Att döda medlemmar i den egna gruppen ter sig direkt självklart medan frågan om incest är mycket mer komplicerad. Eftersom de direkt medicinska effekterna av incest inte alltid är direkt uppenbara; vi är ju alla som människor sprungna ur inaveln i en förhållandevis liten grupp som utvandrat från Afrika; utan uppkommer först när ärftliga sjukdomar gör sitt inträde eller hårt driven avel genom sin monokultur och brist i urvalet orsakar degeneration. Incest som tabu kan istället troligtvis förklaras av rent psykologiska och sociologiska orsaker. Ett samhälle som tillåter incest och samtidigt förlitar sig på familjen som organisatorisk enhet för livet, må det så vara en kärnfamilj eller stam, får svårighet att hålla ihop under de psykologiska och samhälleliga spänningar som skapas.
Lämna en kommentar