Dahnielson

Vid studier av ett ämne kan ett första steg vara att förstå vad det är man försöker studera. Vad betyder religion? Inte bara som ord utan som begrepp?

Ordets ursprung har länge varit diskuterat. Men helt klart är att det kan härledas från latinets religio (”vördnad” eller ”medvetande”) även om dess urspung mer obskyrt. Enligt Lucretius kommer det av latinet ligare (”sammanbinda”) i vars tolkning religionens betydelsen kommer av att åter-binda, religare, en uppfattning som fortfarande i dag delas av moderna teologer. Andra tolkningar är härleda från relego, att göra ett noggrant val, återtolka, samt reslegere, att samla en folkskara.

Att definiera begreppet har också det vållat diskussion. Men man kan se dem falla i en av två grupper: religion som ett slutet system av heliga föreställningar och handlingar (Durkheim) eller religion som summan av kännslorna som väcks av att stå i kontakt med en högre makt (Marillier).

Det är viktigt att inse att religion är en del av vår kultur och historia. Vi är människor och vi måste tro på något, även om man ”inte tror på något” så tror man ändå på ”intet” – eftersom vi känner vår egen dödlighet. Även en ateist kan utföra religiösa handlingar och riter utan att reflektera över det då det ”ingår i hans kultur”.

Religion är som konst. För vad är konst? Konstigheten i konst¹ sitter i den upplevelse som skapas mellan ett verk och betraktaren – upplevaren. På samma sätt måste religionen skapas i den upplevelse som skapas mellan religionsutövaren och den tro hon följer.

Vi kan därför inte studera religion i sig. Utan enbart observera kultur. Kultur är det som särskiljer människan från de övriga djuren och de mänskliga kulturerna är det som särskiljer människor från varandra. Det har därför aldrig existerat en ”okulturell” människa – och därav inte heller ett ”oreligöst” dito.