Dahnielson

Vid studier av lagar är det brukligt att dela in länder i fyra olika rättstraditioner: Romersk-Germansk, Anglosaxisk, Shari’a och sedvana.

Romersk-Germansk

Den Romersk-Germanska traditionen¹ kännetecknas av fyra saker: arvet från Corpus juris civilis, systematisk kodifikation, lag som raison écrite och lag författad av lagstiftande församling. I kategorin ingår länder med traditioner som innehåller alla dessa element eller enbart ett fåtal. Den främsta rättskällan i Romersk-Germansk rätt är författningsamlingen, vilken domstolarna baserar sina bedömningar på dess lagar och förordningar med vars hjälp domstolen fattar beslut i de särskilda fallen.

De flesta länder med Romersk-Germansk tradition har rättkällor med ursprung i den Romerska författningssamlingen Corpus juris civilis utöver andra nationella historiska källor.

I många länder har stor vikt lagts vid systematisk kodifikation det vill säga nedskrivning av lag, som till exempel omvandling av sedvanerätt, handelsbruk och andra rättskällor till skriven lag i en logisk struktur sorterat efter ämne för att skapa en fullständig författningssamling.

Dock har många länder som saknar systematisk kodifikation, ofta med blandade rättstraditioner, ändå tillräkliga drag av den Romerska konstruktionen med lag som raison écrite, ett nedskrivet resonemang, en generell lag utan begränsningar, som i teorin ska kunna användas i alla situationer och utan geografisk begränsning.

Vi finner också länder vars lagar har svaga eller saknar helt influenser från Corpus juris civilis, men vars rätt — oavsett kodifikation — grundar sig på idén om lag författad av en lagstiftande församling. Dessa påminner starkt om länder med ”ren” Romersk-Germansk tradition bortsett från lagarnas ursprungskälla. De skandinaviska länderna erhåller här en särställning inom den Romersk-Germanska familjen: saknar romerskt arv, har en låg grad av kodifikation, men fäster stor vikt vid lagstiftningen som källa.

Även om traditionen har anor tillbaka till kejsare Justinian² så skedde större delen av det moderna kodifikationsarbetet främst under 1800-talet. Vi kan därför dela in den Romersk-Germanska rätten i tre underordnade traditioner: fransk, tysk och nordisk.

Den tyska koden har utanför det tyska språkområdet utgjort grunden för de moderna rättsystemet i Japan, Sydkorea, Kina och Taiwan.

Den franska koden, Code Napoléon, har också legat till grund för systemen i Polen, Quebec (Kanada), Louisiana (USA), Indokina och före detta franska kolonier i Afrika.

Romersk-Germansk rätt tillämpas stort sett i hela Europa, undantaget Irland och Storbritannien och de brittiska kanalöarna.

Anglosaxisk

Anglosaxisk rätt³ har sitt ursprung i sedvanerätten på de brittiska öarna och som tog form långt innan det överhuvud taget fanns några nedskrivna lagar men som fortsatte att användas efter att sådana lagar skrivits ned. Detta kan ställas i kontrast mot den Romersk-Germanska rätten med allomfattande juridiska principer, systematisk kodifikation och tolkning av nedskrivna doktriner.

I Romersk-Germansk rätt är lagstiftningen den främsta rättskällan och domstolar baserar sina bedömningar på lagar och förordningar på vilka beslut fattas i det särskilda fallet. Den Anglosaxiska rätten använder istället beslut i tidigare fall som den främsta rättskällan, medan förordningar ses som inkräktningar och tolkas därför alltid mycket smalt. Med andra ord har en domstols tidigare tolkning av lag och förordningar har alltid företräde över lagtexten.

Denna kategori innehåller inte enbart länder med historiska band till Storbritannien och den Anglosaxiska traditionen — utan även länder med överflöd av lagar, förordningar och andra juridiska instrument som bildat en tradition av samma natur som den Anglosaxiska (exempelvis Kalifornien).

Ren Anglosaxisk rätt tillämpas främst i Storbritannien och USA, samt tidigare kolonier och besittningar de båda länderna haft eller fortfarande innehar.

Shari’a

Shari’a är det arabiska ordet för islamsk lag. Islam gör traditionellt ingen skillnad på religiöst och sekulärt liv varför Shari’a inte enbart behandlar religiösa ritualer utan även många vardagsföreteelse, politik, ekonomi, bankväsende, affärs och kontraktslag och sociala frågor.

Termen Shari’a kommer ursprungligen från verbet shara’a vilket sammanbinder idén om andlig lag (Koranen 5:48) med ett system av gudomlig lag; ett sätt att tro och handla (Koranen 45:18).

Islam delar normalt upp lagen mellan fiqh, vilket betyder förståelse av detaljer som syftar på tolkningar och slutsatser dragna av lärda lagmän, och shari’a som syftar på principerna bakom fiqh. Målsättningen är att fiqh och sharia ska vara samstämmiga vilket dock inte alltid är fallet. Sharia betraktas som en gudomlig och ofelbar rättskälla, medan fiqh och de beslut som muslimska domare försöker fatta enligt sharia alltid kan omvärderas och ifrågasättas.

Huvudkällorna för lagen är Koranen och Sunna, samt bikällorna Qiyas, processen för analytiskt resonemang, och Ijma, det traditionella islamska koncensus.

Författningsamlingen består av en religiös och en sekulär del, al-ibadat med regler för tillbedjan och al-mu’amalat med regler för mänsklig interaktion.

Kolonialtiden har gjort att många länder som tidigare haft Shari’a som rättstradition ersatt den antingen med en Romersk-Germansk eller Anglosaxisk kod som grund. I vissa fall har en återgång till Shari’a skett vilket resulterat i många typer av blandade rättstraditioner.

Enbart Afghanistan och Maldiverna har numera ”rena” Shari’a-system. Länder så som Algeriet, Egypten, Eritrea, Indonesien, Irak, Kuwait, Libanon, Libyen, Marocko, Syrien och Tunisien har blandade system av Sharia och Romersk-Germansk rättstradition. Medan Bahrain, Brunei, Bangladesh, Kenya, Malaysia, Nigeria, Oman, Pakistan, Qatar, Singapore, Sudan och U.A.E. har blandade system av Sharia och Anglosaxisk rättstradition. Länder som blandar både Anglosaxisk, Romersk-Germansk och Shari’a är Iran, Jordanien, Saudiarabien, Somalia och Yemen.

Sedvana

Det finns knappast något land eller område i världen som i dag har ett rättsystem som kan sägas vara typiskt för eller helt baserat på sedvanerätt⁴. Men sedvänja kan ta sig många skepnader beroende på om den har sitt ursprung i visdom från praktisk daglig erfarenhet eller är en intellektuell konstruktion baserad på andliga eller filosofisk tradition.

Sedvanerätten var den ursprungliga lagen i olika områden innan en nedskriven eller kodifierad lag existerade. På de ställen den levt kvar en längre tid har den i stort sett ersatts av den Anglosaxiska rätten, som just har sitt ursprung i sådan rätt, eller varianter av den.

Blandade system

Blandade system finns i många länder och regioner där två eller fler rättstraditioner ackumulerats eller används sida vid sida. Det finns också fall där sammansättningen av ett blandat system är ett resultat av mer eller mindre klart definierade områden för dess tillämpning.