Dahnielson

Resultat

Klart är att de olika vetenskapliga disciplinerna (se ”Skrattets mekanik”) sinsemellan inte kan komma överens om skrattets orsaker, en gemensam utgångspunkt för en sådan teori eller ens gemensamma beteckningar att använda i en sådan diskurs. Till exempel motsätter sig både fysiologer och biologer den känslobaserade ”skratt som en befriare” teorin, genom att påpeka det enkla faktumet att skratt inte direkt skapar någon fysisk avslappning utan istället ökar andningen och cirkulation samt höjer blodtrycket.

Vi som åskådare kan ändå börja skönja ett mönster. Gemensamt för dem är att alla tillskriver skrattet ett viktigt element — spänning. Oavsett om vi kallar det ”psykisk energi” eller ”nervous excitation” eller hellre beskriver den som av biologisk natur än känslomässig, kan vi fastslå att någon form av spänning är nödvändig för att skratt ska uppstå.

Denna betoning på spänning kan kännas mycket bekant för dem förtrogna med dramaturgins principer. Dramatisk spänning uppehålls och upplöses genom historiens konflikt blir löst.

Thrillern utnyttjar detta då spänningen dras ut maximalt genom att publiken ges mer information om framtida eller hotande faror, medan karaktärerna hålls ovetande så länge som möjligt. Vid upplösningen av spänningen fäster man mindre vikt, även om upplösningen kan ske i en oväntad form för både publik och karaktärer.

Skräcken metod är tvärt emot thrillerns, där man lägger tyngdpunkten vid upplösningen genom att överraska både publik och karaktärer. Spänningen funktion är endast att skapa ett varsel av att något hemskt kommer att ske.

Komedins spänning löses upp genom poängen efter att ha byggts i upplägget. Spänningen består då av en föreställd förväntan och upplösningen av en oväntad överraskning.