Dahnielson

Teoretisk bakgrund

Skrattets mekanik

Psykologi

Sigmund Freud beskriver i sin bok Der Witz und seine Beziehung zum Unbewußten skratt som en ”urladdning av psykisk energi”¹. I betydelsen att vi lagrar energi då vi förtränger våra sanna känslor medan skratt kan tjäna att befria oss från dessa hämningar, vilket ger oss en angenäm lättnad.

Fysiologi

Fysiologin beskriver skratt främst i termer av muskelsammandragningar, utstötandet av luft och uppehåll i andningscyklen. I fråga om bakomliggande orsaker till dessa fenomen har forskningen visat mindre intresse. Dock har Herbert Spencer i sin artikel The Physiology of Laughter försökt ge en neurologisk förklaring och föreslagit att ”nervous excitation always beget muscular motion”².

Biologi

Evolutionsbiologen Robert Storey hävdar i sin artikel Comedy, Its Theorists, and the Evolutionary Perspective att skratt och leende ”utvecklats som gensvar”³ och kommit till då de styrker den mänskliga genpolen, och där igenom gynnar människans överlevnad. Detta bygger på beteendestudier hos primater och mänskliga småbarn. Resultatet av dessa studier antyder att det mänskliga leendet utvecklats från våra tidiga förfäders uppvisande av blottade tänder i trängda situationer för att uttrycka underkastelse eller tillförsikt inom gruppen. På samma sätt har skrattet tillkommit som en supplement till de blottade tänderna som svar på fientliga hot.

Skämtets semantik

Upplägget är berättelsen som leder fram skämtets poäng, och poängen är det som får oss att skratta Utifrån ett lingvistiskt perspektiv kan vi då säga att upplägg och poäng utgör skämtets syntax.

För att förstå hur skämtet fungerar måste vi undersöka vad vi valt att kalla skämtets semantik. Setup och punch står i direkt relation till förvänting och överraskning. För att ett skämt ska fungera måste det överraska dig. Därför går det inte heller att överraska om man inte förväntar sig någonting annat först.

I Semantic Mechanisms of Humor föreslår Victor Raskin att skämt innehåller två undertexter. Skämtets upplägg skapar den första undertexten i våra sinnen och leder oss att förvänta något, sedan överraskar poängen med den andra undertexten som är förenlig med — men ändå avvikande från — vad vi förväntade oss.⁴

Om ett skämt inte innehåller två undertexter, så är det inte ett skämt. Om poängen inte avslöjar en andra undertext, och saknar överraskning, så är det bara en rak och enkel berättelse.

Den första undertexten

Som den första delen av skämtet är upplägget de ord eller handlingar som används för att få publiken att förvänta sig något. Medan den första undertexten är ett detaljerad scenario som publiken föreställer sig och förväntar sig vara sant.

Undertexten skapas i publikens sinnen genom att göra antaganden och extrapolera utifrån den information som givits i upplägget.

Den andra undertexten

Poängen är de ord eller handlingar som används för att överaska publiken. Utifrån poängen föreställer sig publiken en detaljerad andra undertext som är förenlig med upplägget men samtidigt oväntad.

Precis som den första är den andra undertexten en mycket mer detaljerad scenario än vad som verkligen uttrycks i poängen. Den andra undertexten skapas i publikens sinnen genom att med informationen som ges i poängen kunna omtolka den första undertexten till en ny betydelse.

Komedins grader

I sin bok The Joy of Work identifierar Scott Adams sex grader av komedi och formulerar en teori som säger att humorns kärna måste röra sig i minst två av dessa sex för att vara roligt:

• Gulligt (Cute)
• Oanständigt (Naughty)
• Bisarrt (Bizarre)
• Klyftigt (Clever)
• Igenkännbart (Recognizable)
• Grymt (Cruel)⁵

Desto fler som kan inkorporeras, ju roligare eller ju bättre uppfattas skämtet.