Att historieundervisningen sett annorlunda ut förr kan nog de flesta sluta sig till utan att själva upplevt förändringen då mycket annat förändrats under årens lopp.
Så vad lärde man sig då i den svenska skolan för ungefär femtio år sedan? Hur skiljer sig historieundervisningen då från den jag själv fick?
För att få svar på dessa frågor ringde jag upp min mor som gick i folkskola och realskola i slutet av fyrtiotalet och början av femtiotalet. Med tanke på att jag själv knappt kan komma ihåg min egen historieundervisning från grundskola, trots att det bara är drygt ett årtionde sedan, kanske det är en förståeligt svårighet att vaska fram minnen ännu längre tillbaks i tiden för min mor. Särskilt — vilket hon erkänner själv — inte var särdeles intresserad av ämnet.
Vad hon kunde minnas innebar folkskolans historieundervisning en genomgång av tidsåldrarna: stenålder, bronsålder, järnålder, vikingatid och medeltid. Medan realskolan inriktade sig på den svenska kungalängden, kungar och deras stordåd i krig.
Undervisningen skulle nog kunna beskrivas ha en nationalfärgad idealistisk syn på historien med tanke på vikten som lades vid enskilda personer, främst då kungar, och hur Sverige formats en gång i forntiden.
Själva historieberättandet i skolan under den här tiden var också till stor del färgad av böcker som Carl Grimbergs (1875–1941) Svenska folkets underbara öden med spännande berättelser om svenska kungar och krig. Anledningen till en sådan koncentration är att de ofta utgör berättelser som kan fängsla sina åhörare (ordet historia betydelse är ju ett mellanting av berättelse och kunskap). Och spåren från denna form av undervisning kan vi fortfarande idag se i exempelvis Herman Lindqvists böcker om svensk historia.
De försök att levandegöra historien för eleverna följde även de ovan beskrivna mönstret. För min mor innebar det studieresor in till Stockholm Slott, Drottningholms Slott, Gripsholms Slott och flertalet besök på Historiska Muséet och Skansen. Gamla Uppsala ansågs antagligen ligga för långt bort för en folkskoleklass från Nacka.
Lärde man sig att förstå historien? Troligtvis inte eftersom syftet var av nationalistisk art och vikten av inövat rabblande än några större sammanhang. Möjligtvis lyckades man utbilda en nation av framtida korsordslösare. Med andra ord lärde man sig mindre men noggrannare.
Lämna en kommentar