Herr Ehrmann hade stannat längre på kontoret än han brukat, inte för att arbetsamma tjänstemän inte kunde belönas för sin flit från gång till annan, men han var en person som inte ville väcka misstänksamhet i onödan. Detta föranledde E:s möjlighet att motta ett sent telefonsamtal efter utsatt kontorstid. E. blev först förvånad och sedan mycket besvärad över vilka problem detta tänkas kunna ställa till med om han svarade.
Efter noga föredragande av de för- eller nackdelar ett sådant beslut skulle kunna medföra, precis vad E. och alla andra tjänstemän med honom drillats i sedan ungdomen för att kunna åtnjuta en framtid inom Förvaltningen, tog han upp luren från sin klyka. Han blev först mycket osäker på den rationella beslutsprocessen då det visade sig vara E:s kamrat från studietiden, men hans rena glädje att åter få tala med sin gamla kamrat översvallade snart alla andra känslor. Dock inte mer än att tanken på att begagna resultatet av sitt resonemang och dess verkan i form av återkoppling i framtida beslut av liknande art kunde snudda hans sinne.
Kamraten, som E. lärt känna som Herr Gorman, hade också han dröjt sig kvar vid dagens slut även om E. kunde tänka sig att kamratens arbetsdag var betydligt mer angenäm än hans egen då G. fått tjänst på Ministeriet. Detta skulle G. långt senare mena på var ödet, att det som sedan skulle inträffa verkligen var förutbestämt. Och efter korta hälsningar och anekdoter från förr kom G. snabbt till sitt ärende då han trots den sena dagen var mycket angelägen om att få träffas in persona. Varför kunde han inte säga, men E. kunde inte längre neka till att få återse sin kamrat som han länge trott sig tappat kontakten med trots att det endast skilt dem två linjer och ett spårvagnsbyte åt.
Då de möttes på E:s kontor, vilket G. insisterat på, kom kamraten raskt till saken genom att släppa en tung svart depesch på skrivbordet framför E. som såg frågande, då han inte visste vad detta skulle betyda eller hade någon modell för att sortera in motivet. Det enda han visste säkert var att detta var utanför det normala, en avvikelse från normen. En depesch ska inte hamna på en mellantjänstemans skrivbord. Efter kontorstid. En fredag. Sent på hösten. Levererad av en gammal studiekamrat med vilken det inte fanns några formella förbindelser utöver den nyvunna kontakten.
”Du vet vad det är?” frågade G. i låg samtalston som fick E. att rysa med tanke på att en sådan enkel fråga i en sådan ton bekräftade hans farhågor mer än villigt.
Ovanstående är inledningen på en oavslutat novell….
Lämna en kommentar